Om Martti Bohlin har synnerligen gröna fingrar vet jag inte, men flitiga måste de vara. Det medger han.
– Jag har aldrig legat på vilstol; jag sätter frön, planterar och ser hur allt växer och blir till en fin skörd. Det är det som är så fascinerande.
Frukost äter han halv nio. Är det fint väder börjar dagen med en långpromenad.
– Är jag inte här på tomten är jag på landet, säger han och syftar på platsen där potatis, majs och grönsaker trivs i utkanten av Närsjö sommarstugeområde.
Han gröngödslar med gräsklipp, vänder ner multnad halm i jorden, vattnar med sjövatten och pysslar om växtligheten så att skörden räcker även åt barn och grannar.
– Alla mina grönsaker, sockerärter, morötter, rödbetor, tomater och gurka, är obesprutade.
Martti Bohlin är medlem i Eskilstuna trädgårdsförening och inspireras av samvaron, även om han inte är så slängd i växternas latinska namn.
– Jag är sugen på att prova på nytt. Kom över några plantor hos Börje Rhenstams trädgård nedanför Husby-Rekarne kyrka. Han är en förebild.
Hallonhäckarna ger massor av bär. Martti och hustrun Eivor skämmer bort sina sex barnbarn med hemkokt saft varje år. I år gav hallonskörden 45 flaskor.
Ledig på vintern
När vintern kommer inträder ledighetsperioden för Martti Bohlin. Ledigt och ledigt, förresten. Martti har sjungit ända sedan han var medlem i Helsingfors gosskör. Nu sjunger han första basstämman i tre körer: KFUM-kören, Fors Cantores och Stora Fors kyrkokör där även dottern är med.
– Körerna ger stor gemenskap. Vi äter och umgås och åker vartannat år till olika städer. Vi har varit i Wien, London, Prag och Berlin. Gemenskap och sång håller mig frisk, och sången har gett mig bra andningsteknik.
Martti Bohlin är ett finskt krigsbarn som funnit sig väl tillrätta i Sverige. Han kom hit med tåg vintern 1943–1944. Martti började första klass i svenska folkskolan, men hans finska familj ville ha hem sonen. Från andra läsåret till sjätte gick han på svenska skolan i Helsingfors. Sjuan och åttan klarades av i Sverige.
Fick välja själv
– Min svenska mamma ville ha mig tillbaka. Jag fick välja själv. För mig var det naturligt, min fostermamma höll hela tiden kontakt. Hon hade redan en dotter och ville så gärna ha mig, men nekades adoption.
Hans finska familj var trångbodd med sju barn på liten yta, så tillvaron i Finland var helt annorlunda.
Martti blev således svensk medborgare och bytte till fosterfaderns efternamn vid giftermålet. När Martti och Eivor fick egna barn tog de upp kontakten med hans finska släkt. Nu åker paret Bohlin till andra sidan Östersjön varje år.
Hans svenska pappa drev Eskilstuna chaufförskola, stadens första körskola. Martti blev bilmekaniker, och 1968–1970 läste han till fackskoleingenjör.
Han flyttade runt och kom till Eskilstuna 1972 för att bli mekaniker åt OK på Västergatan. Efter det arbetade han 16 år på Sörmlandsbil i Strängnäs för att sedan få en tjänst på Arver bil i Eskilstuna. Han lämnade kundmottagningen, ett jobb han trivts mycket bra med, för att bli pensionär 2004.
– Det berodde nog på min fosterfar att jag hamnade i bilbranschen. Egentligen ville jag bli slöjdlärare, funderar han vidare.
Frun inflikar att maken är mycket händig. Han bygger om hus, sköter vägar och fäller träd när så behövs inom stugområdet.
Trygghet i kyrkan
Tron och baptistförsamlingen utgör den stadiga grund Martti Bohlin står på. Hans svenska föräldrar var medlemmar i Elimkyrkan, där även Martti döptes vid 18 års ålder.
– Som troende kommer man ifrån det där med våld och sådana saker. Vi har inte den attityden, det är kärlek till medmänniskan och varandra som gäller. Våra barn växte också upp i kyrkans anda.