För vad är han, komiker, skådespelare, sångare, sommar/vinterpratare, estradör?
Redan inför starten i sjuan fick William Spetz som alla välja bland de tillgängliga rollerna, ett val han visar på scen genom att bli en nervös representant för elevhälsan som krackelerar inför misstanken att den unge norrlänningen med den opassande faiblessen för TV-serien Desperate Housewives kan vara… O nej! Icke detta!...du får bli – ta daa! – rolig!
Och där någonstans lyfter föreställningen till att handla om oss alla
Vilket William också blev, förstås. Men inte utan en sista oskuldsfull fråga ”Kan man inte bara få vara sig själv?”. Men det kan man inte. Och det vet varenda högstadieelev.
Och där någonstans lyfter föreställningen till att handla om oss alla.
Vad kan då en 21-åring med eget manus fylla närmare två timmar med utan att det blir tunt och pubertalt? Tja, erfarenheten att bära en hemlighet, att ha ett nära förhållande med sin mormor och mista henne i förtid. Dessutom en relation med sin unga mamma som man kan misstänka är klart bättre än det som används på scen. Inte nog med att William Spetz iscensätter sin egen förlossning sett inifrån, vi får även hänga med på själva avlelsen med hans tonåriga föräldrar efter discot, en separation med alla tillbehör inklusive en suicidal ödla.
Många författare har blivit förskjutna flera gånger om för häften. Föräldrar som vågar vara sig själva med alla brister ger barn som vågar detsamma.
Ungdomen är lika mycket en styrka som en svaghet i denna enmansshow. Ibland går det lite snabbt. Den onda gympalärarens jakt på smitande elever som slutar med en kulsvärm genom kroppen och neurotiska Lisa som måste få högsta betyg är inga generationsfenomen, bara betygsskalan har ändrats genom åren. William Spetz gör dem alla övertygande och är en extrem skådespelartalang, men lite tappar man fokus från huvudspåret, och skulle några delar kunna offras för att renodla föreställningen är det kanske ändå dessa.
För historien om den smyghomosexuelle klassclownen och hans resoluta och frispråkiga mormor är stark nog att bära en helaftonsföreställning alldeles på egen hand. Och som om inte det vore nog så sjunger han riktigt bra också.