World’s Children’s Prize på Söderskolan i Flen

World’s Children’s Prize är ett svenskt initiativ från Mariefred.

‒Man kan jämställa det med barnens nobelpris, det går till någon som kämpat länge och troget för barns rättigheter, säger Lisen Monasterio, lärare klass 5 på Söderskolan.

Varje år nomineras tre barnrättskämpar någonstans på jordklotet. Efter det får skolbarn i 115 länder lära sig om pristagarnas arbete samt om demokrati och barnens rättigheter innan det är dags för en världsomspännande röstning.

‒Valet görs enligt normal praxis med valbås och allt. Man använder den modellen huvudsakligen för att de ska lära sig om demokratiska rättigheter. Det är viktigt att det inte är en tävling, barnens rättigheter är i fokus hela tiden och det är bara barn som röstar, säger Monasterio.

Åldergränsen för att få delta är från årskurs fyra, men för gemenskapens skull engagerar Söderskolan elever från förskolan och uppåt men de yngsta deltar inte i röstningen.

‒Det är viktigt att de som inte fått kunskaperna om pristagarna inte får rösta och ingen som är för ung för att ta in kunskap ska utsättas för den. Men det är ett stort värde för skolan att alla är med och de får lära sig att man inte får tvinga barn att göra saker de inte vill, säger Monasterio.

På Söderskolan går man verkligen in för att ge en så bra upplevelse som möjligt. Rekvisitan är genomtänkt och eleverna "reser" till de olika länderna där de nominerade verkar. Inför en flygresa är det biljettköp av engelsktalande lärare utklädda till flygbolagsanställda som gäller och på planet bär lärarna korrekta uniformer och håller i säkerhetsgenomgång före avgång.

I går var det dags för den sista resan, med buss till Guinea-Bissau för mer lärdom om kampen mot kvinnlig könsstympning och barnäktenskap. Efter lektioner i respektive klass höll lärarna en teater på ämnet där hela skolan var med.

‒Det är ett bra sätt att få vara med och påverka, barn som hjälper andra barn, säger Jazmyn Shashani som ingår i skolans Global Friends-grupp med sex elever från femman och två från fyran. Gruppen anordnar valet och konsensus råder bland barnen – de gillar konceptet.

‒Det är att hjälpa till på något sätt och det minsta vi kan göra. Vi lär oss mycket om landet och kulturen och hur det fungerar på andra ställen, säger Abdirahman Mohamed.