Numera har Pedro Fransson en 290 kvadratmeter stor butiksyta att bedriva sin relativt nystartade verksamhet på. Flytten till den nya lokalen, som ligger intill den tidigare vid gamla Buketten, innebär att han dessutom kan välkomna privatpersoner att hyra in sig.

– Bordsloppisen har 14 platser och på premiären var det fullbokat! Det kostar 150 kronor per bord och överskottet kommer att gå till Barncancerfonden, säger han.

För det sistnämnda finns en given förklaring. Pedro sänker tonfallet och berättar om sin cancerdiagnos som kom 2010. Där och då, när han var 30 år gammal, påbörjades en minst sagt livsomvälvande resa.

Artikelbild

Avdelningen med glas och porslin är välfylld.

– Jag var helt under isen och gick in i den största väggen som fanns. Det har varit en lång väg tillbaka, berättar han.

Engagemanget i Hyndevad Secondhand visade sig vara en nyckel i den mentala återhämtningen.

– Jag åker hit då och då och plockar. Miljön här har en lugnande effekt, det är rehabilitering. Jag kunde inte bara sitta hemma och se på när sjukdomen åt upp kroppen. Sen så brinner jag för secondhand. Mitt första bohag köpte jag helt begagnat, du kan hitta mycket fränare grejer så, menar han.

Det breda sortimentet "från 1800-tal till Ikea" härstammar från dödsbon såväl som privatpersoner som vill skänka eller sälja prylar.

Artikelbild

– Jag tar inte emot elektronik, det kan lätt vara stöldgods. Vi har mycket prydnadssaker, glas och porslin, en del mindre möbler och så lp-skivorna förstås, säger Pedro och blickar ut över det hav av vinylplattor som tillsammans med en vacker öppen spis dominerar ett helt rum.

2 500 skivor står i prydliga rader, sorterade i prisklasser om 10, 20 eller 50 kronor.

– En god vän handlade Metallicas "Kill ém all" för tio kronor. Han gick direkt ut på Tradera och sa: "Pedro, den här går för 700". Det är nog den sämsta affär jag har gjort, säger han och skrattar.

Pedro lovordar alla sina nära och kära som har slutit upp och hjälper honom med alla bestyr.

– Mamma kommer förbi och plockar. Min tjej Suzette och min bästa väns dotter jobbar ideellt här när det är öppet på söndagarna. Det är så synd att jag inte kan närvara själv. Dit har jag inte kommit i rehabiliteringen, jag klarar inte folkmassor - än.

Hur ser din framtidsvision ut?

– Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna leva på det här. Jag blickar inte så långt framåt, även om cancern är under kontroll i dag. Jag är lycklig för varje dag jag får leva och umgås med mina barn, och att de är kärnfriska.