Sedan året då Palme mördades, 1986, har Birgitta Wallgren jobbat på Skanlog Lagerpartners, tidigare Esselte Öberg.
– Jag har trivts bra, men nu är det skönt att det är över, skrattar hon.
– Nu ska jag varva ned, sköta om vår trädgård, hjälpa sonen att flytta och umgås med barn och barnbarn. Och så hittar vi nog på lite, Lars-Åke och jag. Det kommer säkert att bli ett antal utflykter. Vi har husvagn och eftersom jag jobbat nästan hela sommaren har vi bara varit ute på en liten sväng än så länge. Kanske åker vi och fiskar i höst. Och så ska vi hälsa på ena barnbarnet som praktiserar på ett hundcenter i Hällefors.
Lars-Åke, som fyller 65 nästa sommar men som är hemma sedan fyra år, är glad åt sällskapet. Speciellt som de blev tvungna att ta bort sin älskade hund för bara några dagar sedan.
– Det ska bli roligt att hitta på saker tillsammans med Birgitta nu.
Tillsammans med vänner planerar de också att eventuellt åka till Island, men det blir nog inte förrän nästa år.
Onsdagens firande handlade emellertid inte om pensioneringen i första hand utan förstås om Birgittas födelsedag.
Till förmiddagskaffet hade ännu inga gratulanter anlänt. Men grannar, svägerskor, de två barnen och åtminstone ett par av de fyra barnbarnen var på ingående, och såväl Kurirentårta som andra bakverk lär ha gått åt.
– Om jag önskat mig något? funderar Birgitta.
– Nej, inte mer än att jag ska få vara frisk och behålla hälsan. Något annat har jag inte kommit på, vi har ju allt vi behöver. Att dottern och hennes dagisbarn ringde och sjöng i luren i morse var en fin överraskningspresent. Liksom tårtan.