Sverige anses vara ett djurvänligt land. Ändå har vi förvånansvärt lite inhemsk forskning kring de positiva effekter som människor får av att umgås med djur. Det talas till och med om Sverige som ett u-land när det gäller att använda djur i vård och omsorg.
Det skriver Johan Beck-Friis, veterinär och informationschef på Sveriges Veterinärförbund, i en artikel i tidningen Miljöforskning.
Människor med sällskapsdjur vet att djuren löser spänningar.
– Ändå används djur mycket sällan i den svenska vården, omsorgen och fångvården. I Sverige behöver vi bryta den misstänksamhet som finns och i stället lära av andra länder. Och forska mer, menar Beck-Friis.
En svensk som gjort just det är professor Kerstin Uvnäs Moberg, som forskat mycket på lugn och ro-hormonet oxytocin.
Hon förordar betydelsen av djur inom vården som alternativ till läkemedelsbehandling, och har konstaterat att samma sak händer i kroppen när man klappar ett djur som när man får massage.
Oxytoxin frigörs, vi blir lugnare, stress och rädsla sjunker undan, pulsen går ner och blodtrycket sänks.
Ulla Björnehammar är ordförande för svenska lobbyorganisationen Manimalis, som hon var med och startade 1990.
Hon är utbildad veterinär och mellanstadielärare, och det var under 70-talet, bland stökiga barn på ett skoldaghem, som hennes stora intresse kring djurens positiva inverkan på oss föddes. De utåtagerande, högljudda pojkarna blev lugnare och mer harmoniska när hennes schäfer var med.
Andra länder hade kommit långt redan då, och Ulla Björnehammar började engagera sig och åkte på internationella sammankomster för att höra om senaste forskningsrapporterna. Tillsammans med likasinnade hemmavid bildade hon så småningom Manimalis.
– De första tio åren jobbade vi i uppförsbacke men nu har det börjat hända saker. Det finns knappast en svensk kommun i dag som inte har hundar eller andra djur ”anställda” på äldreboenden. Jag skulle önska att också barnsjukvård, barnomsorg och skola följer efter. Formellt är det bara Ersta barn- och ungdomshospice som har en vårdhund för barn. Oerhört mycket forskning finns kring de positiva effekter djur har på sjuka barn, autistiska barn och barn med koncentrationssvårigheter.
Så mycket mer kan och behöver göras, säger Ulla Björnehammar, för att hennes mål ska uppnås: ett samhälle där alla, människor som vill ha och människor som inte vill ha djur i sin närhet, kan leva tillsammans, utan att störa varandra.
I Danmark såg en föreståndare för ett äldreboende lösningen, och där är nu fyra av sex avdelningar öppna för boende som vill ha djur.
– Det finns alltid allergiska anställda, boende och anhöriga. Men för den skull behöver man inte utestänga möjligheten för alla. Det finns lösningar, och det finns forskning att använda oss av om bara viljan finns hos beslutsfattarna.
I Sverige ser man överallt förbudsskyltar mot att ta med djur in i allmänna lokaler, konstaterar hon. Men några lagar som förbjuder exempelvis hundar på restauranger har aldrig funnits.
– Det gäller att få in det rätta tänket och förståelsen hos nästa generation, som ska planera framtidens samhälle. Jag vill se bostadsområden planerade för att det ska vara lätt att leva med djur. Med lekytor för djur, tvättstuga för häst- och hundtäcken, djurvårdsrum med duschar, och bostadsgolv som är lättbytta. Innan jag dör vill jag kunna känna att jag gjort allt i min makt för att det ska bli verklighet.