Det blev ett stort äventyr för en tjej som fyller 13 år i höst, aldrig har flugit förut, inte varit på resa ensam och inte är så jätteförtjust i att sova borta.
Man kan säga att det blev många utmaningar på en gång på vägen mot att bli vuxen.
STF Språkresor valdes. Familjen skjutsade Kajsa och Emma till Arlanda 27 juni. Där tog STF:s personal emot när det gäller incheckning och allt praktiskt.
Hur var det att flyga första gången?
– Det var jätteroligt, säger Kajsa.
Väl framme i England, i värdfamiljen i Hastings söder om London, blev det lite jobbigare.
Första veckan längtade Kajsa hem hela tiden. Det gjorde hon även om det var roligt på ridlägret på dagarna och under språkutbildningen tre timmar per dag. Det var bra ledare, hon fick många nya kompisar och hon trivdes jättebra i sin värdfamilj där hon kunde umgås med de tre barnen som var tre, nio respektive 17 år. Men när kvällarna kom blev det riktigt jobbigt. Då kom tankarna och längtan. Hon ville hem.
– Det var "pep-talk" varje kväll första veckan, berättar mamma Lotta Isetoft. Vi pratade massor på Skype.
Det blev ännu mer hemlängtan när Kajsa tappade bort sin "trygghet", sin telefon, i stallet en av dagarna. Den hamnade i en påse som sen kastades i en papperskorg. Men Kajsa hittade den turligt nog och efter det började allt ljusna. Och resten av de totalt tre veckornas språkresa har nu blivit till ett minne för livet. Kajsa och Emma kom hem onsdagen 17 juli.
Fick du nya kompisar?
– Ja, flera. En som hette Cecilia och bor i Stockholm. Vi är vänner på Facebook nu.
Var ni många på resan?
– Ja, vi var indelade i fyra grupper, två ridgrupper och två dansgrupper. Det var många från Norge med, men även från andra länder. Man fick välja fritidsaktivitet. Vi var nästan yngst och fick bara vara ute till 22.00 på kvällarna. Det fanns de som var upp till 18 år i gruppen och som fick vara ute längre.
Vad gjorde ni för roligt?
– Mycket. Det som var allra roligast var när vi var i ett vattenmuseum och såg en massa fiskar. Sen gillade jag när vi var i Brighton. Vi var också i London flera gånger. Men en gång var det jättevarmt där på gatorna. Det var jobbigt.
Hur gick det med engelskan, kan du mer nu?
– Ja, jag tror det. Jag vågar i alla fall prata mer. Är inte så rädd längre.
Tycker du att "växt" mycket efter språkäventyret?
– Ja, i alla fall när det gäller det sociala. Jag har fått lov att prata med de jag inte känner. Jag ångrar inte att jag åkte, även om det var jobbigt i början.
Mamma Lotta tycker också att dottern växte mycket. Om inte annat när det gäller att hantera sina pengar. Kajsa hade 6 000 kronor i kontanter med sig, gjorde en budget för dem, de räckte och det blev till och med tusen kronor över.
Några råd till andra som funderar på att åka på språkresa?
– Det är bra att vara utvilad när man åker, eftersom det är många nya intryck, många aktiviteter på en gång och långa dagar. Var också förberedd på att det kan bli mycket hemlängtan, se till att ha tillgång till Skype.
Kanske är man i yngsta laget – även om det är individuellt – att åka på språkresa ensam när man är 12-13 år, tycker mamma Lotta och Kajsa även om det fungerade och kändes som ett måste i Kajsas fall nu när betyget i engelska var underkänt.
Vad gör du mer i sommar?
– Jag ska spela mer teater. Vi börjar snart öva inför ett julspel.
Kajsa spelade nämligen Madicken i uppsättningen av Teaterföreningen Sigurd som sattes upp i Solvik tidigare i somras. Nu är en ny roll på G.