Jag älskar den här skogen och naturen. Den påminner mig mycket om Överkalix. Björn Gedda sitter vid sin husvagn i Näshulta, söder om Eskilstuna, och blir fotograferad. Blickar ut över nejden, och mår bra.
I norr är han född och uppvuxen. Här, mitt i lummigaste Sörmland, vill han tillbringa sina äldre dar. Husvagnen ska bytas ut mot ett nybyggt hus, med utsikt över öppna landskap, framöver.
Men först i kalendern väntar födelsedagen, och att intervjua Björn Gedda inför den är som att försöka sig på att jonglera med si så där en tio, elva bollar.
Samtalet spretar åt alla håll, börjar och slutar i Näshulta, spänner över Norrland och Stockholm, ner i Europa och tillbaka igen. Björn pratar teater, musik, cirkus, bastubad, familj och kvinnor. Skrattar, skojar, minns, berättar anekdoter. Och brister ut i sång rätt vad det är. Basrösten mullrar ut över redaktionen, trots att vi sitter i ett stängt samtalsrum, och möts av många gillande blickar. Det hörs att han sjungit opera.
– Körsång, säger han drömmande, är fantastiskt härligt. Den kollektiva samvaron när man sjunger tillsammans och får ihop stämmorna till en enhet är väldigt intressant.
– I Näshulta är jag med i två körer, en manskör och en blandad. Vi har en hel del idéer för utveckling av verksamheten, för att locka till oss fler och bredda utbudet i kyrkan.
Björn Gedda kunde ha blivit journalist. Eller psykiatriker, som han hade långtgående planer på.
– Men jag kom på att jag var ju mer intresserad av mig själv. Så jag bytte snabbt bana.
Björn Gedda har 33 år bakom sig på Stockholms stadsteater. Han har dessutom ingått i flera olika teaterensembler. Bland annat bildade han grupp och turnerade runt med Henning Mankell och Gert Fylking en tid.
Att spela teater blev hans stora kall, trots att han aldrig kom in på någon teaterskola utan utbildade sig på egen hand och hos teaterpedagog Gösta Tersérus.
– En tjeckisk regissör uttryckte det väldigt bra en gång: vår uppgift är att förhöja publikens livskänsla. Om man når dit, och folk får något med sig hem att tänka på och må bra av, så får man verkligen vara nöjd.
Numera dubbar han barnprogram. Från Byggare Bob till Vampyrskolan.
– Jag dubbar alldeles för mycket. Men det är väldigt roligt.
Björn Gedda är även en erkänt skicklig – och entusiastisk – musiker.
– Jag sysslade med dansmusik och spelade jazzlåtar före Beatles och gitarreran. Sjöng och spelade trombon i band redan i ung ålder.
Han berättar om lyckade spelkvällar på trevliga dansställen. Alltid med humoristiska inslag på scenen. Som den gången när Björn fick för sig att sjunga alla låtarna på danska. Infall och improvisation var, och är fortfarande, två av ledorden.
– Musiken blev min säkerhetsventil, ett sätt att få känna frihet då jag bodde med mamma och hennes nye man i Boden.
Niomannabandet, med Gedda på trombon, som står för huvuddelen av musiken på lördag heter Absolut Geddas Band In.
???
– Det kommer sig från när jag var ung och vi var flera band som avlöste varandra på skoldanser. Då ropades det när det var vår tur: ”Geddas band in”.
– Det här är ett kul gäng bestående av nästan enbart lärare på musikskolan i stan.
Björn Gedda har inte riktigt reflekterat över att han fyller 70, mer än att han lärt sig att röra sig lite försiktigt när det är halt ute. Han känner sig fortfarande ung, och beskriver sig själv som en i grunden glad människa. Men sorgen och eftertanken finns ständigt nära. Att ha mist två av sina barn (en son dog av sjukdom och styvdottern Johanna Sällström tog sitt liv) har satt sina spår såväl mentalt som fysiskt.
Den stora drömmen och visionen nu är att få landa i ett eget hus. Bo kvar nära den tröstande naturen.
– Det är skoj att komma ut och träffa lite människor. Jag åker gärna till Stockholm, besöker Theos grav, hälsar på barn och vänner. Men jag stannar inte i stan, jag trivs så bra i Näshulta och det är alltid lika skönt att komma hem.