Per Adalbert von Rosen har haft utställningar i Köpenhamn, Nice, New York, Tokyo, Osaka och Amsterdam, bland annat. Men den första riktiga utställningen hade han på Liljevalchs vårsalong i Stockholm 1983, trettio år gammal. Han säger själv att han var sent ute efter att ha pluggat konstvetenskap på universitetet och grundläggande teknik på Gerlesborgsskolan i Bohuslän.
– Jag sökte till Konstakademien, men de undrade varför jag vill gå där när deras egna professorer inte fick ställa ut på de gallerier som jag hade tillträde till, säger han.
Vi sitter i det egna biblioteket som är fullt av arvegods, möbler och prylar från olika epoker. På väggen hänger en tavla på Karl X från slaget vid Lund och några masker från Afrika. I taket en rysk kristallkrona och på golvet står en omklädd gustaviansk soffa. Men bokbordet har flera nyutgivna titlar, bland annat Leif GW Perssons senaste bok "Den sanna historien om Pinocchios näsa".
– Han är ju ganska gubbig alltså, tjejer måste bli förbannade. Men det är roligt att han finns, kommenterar Per Adalbert von Rosen, som läser en hel del när han inte målar.
Men som många författare har han inte lika strikta rutiner. Tidigare kunde han måla hela nätterna. Numera sköter han ärenden via telefonen på förmiddagar och målar på eftermiddagarna. Han går också gärna ut i flera timmar med hunden.
– Jag har gått igenom olika perioder av måleri. Jag har haft en svart period, min nuvarande kallar jag för färger som dansar, det är abstrakt konst med starka färger.
Åkerskonstnären, som flyttade till bruksorten med sin familj 1990, menar att konstnärlig framgång handlar om mod. Man måste ut och visa upp sig.
– Man är alltid rädd för att det man gjort inte ska tas emot på ett positivt sätt. Men det är inte bra om det går för bra för en konstnär, det måste finnas ett motstånd som man tar sig igenom och det får man inte vara rädd för.
– Många vill verka i en slags konformism, men där har man ingenting att hämta som konstnär, säger Per Adalbert von Rosen.
På bordet ligger också resterna av en installation. En norsk flagga, ett schackbräde och Åsne Seierstads senaste bok om Anders Breivik. Sakerna har precis varit föremål för en bild som gått ut i cyberrymden.
– Jag tar bilder varje dag till Instagram, avslöjar konstnären, som tycker att Joan Miró och Jackson Pollack är konstnärer som har kommit nära sanningen.