Skogsarbetaryrket fick han i generna. Pappa jobbade i skogen och innan den obligatoriska skolgången ens var avslutad hade Ingemar haft ”provanställning”.
– Det har varit skogen som gällt hela mitt liv och det är ett yrkesval jag inte ångrar.
Utbildning inom området skaffade han sig via studier på skogsskolan i Vallmotorp och lantbruksskolan i Stenkvista.
Arbetet numera innebär nästan enbart skogsvård. Röjsågen är absolut nödvändig. För fällning och kapning svarar större maskiner där träden fälls och kapas med närmast blixtens hastighet.
Många röjer för dåligt
Ingemar Myllymäki jobbar i egen firma och anlitas av skogsägare runt om i Strängnäsområdet.
– Många skogsägare är alldeles för dåliga på att sköta sina skogar. Jag röjer för det mesta men anlitas också som konsult och ger råd om skogen ska gallras eller slutavverkas.
Några planer på att lägga sågen på hyllan finns inte hos Ingemar.
– Jag är helt frisk och klarat mig från yrkesskador. Har inte ont i vare sig ryggen eller knäna.
Och kanske är det jobbet som gjort honom stark. På meritlistan finns ett otal maratonlopp i IFK Strängnäs färger.
– Ett år sprang jag nio maror. Min bästa tid är 2.59. 1984 var jag 517:e i Stockholm.
Gläds åt allvädersbanor
Numera hjälper han föreningen med litet lottförsäljning och gläds åt det faktum att Vasavallen till slut fick allvädersbanor.
– Det kan innebära ett uppsving för friidrotten, som jag gillar bäst, i kommunen.
En stor familj har det också blivit. Tillsammans med hustrun Ingela, de har varit gifta i 42 år, har han sju barn vilka i sin tur har 17 barnbarn.
– Jag vet inte hur många som kommer på födelsedagen men nästan alla bor i Strängnäs, ler Ingemar Myllymäki.
Efternamnet klingar finskt?
– Jo, men det var min farfarsfar som bytte från Johansson när han kom till Övertorneå. Namnet betyder Kvarnbacke på svenska, men det fick vi inte heta när vi försökte byta för ett antal år sedan.
Släkt med kändiskocken, Tommy Myllymäki?
– Nej, inte vad jag vet, men många frågar.