Ta en sommarkväll - av det slag vi tänker på när vi tänker sommar under vinterhalvåret. Alltså en varm, regnfri kväll. Molnen skiftar i rosa, myggen tycks från klotet utrotad och varma tröjor är bara något dom bara har på film. Isländsk film.
Lägg på ett par grushögar, en stenkross som håller scentaket på plats och en moltyst grävmaskin av märket Volvo som liksom står och suktar efter att också få vara med och brumma, och – voila –där har vi fonden till lördagens konsert i Svalbovikens diabasbrott.
Näshulta manskör under ledning av kantor Staffi Lantos har all anledning att känna sig stolta över att ha insett potentialen, och då talar vi inte bara akustik, i att göra stenbrottet till konsertsal. Med vädrets makter i ryggen, och fantastiska Anna-Lotta Larsson och hennes lika briljanta pianist Andreas Landegren som inbjudna som gästartister, blir hela tillställningen till en riktig sinnesvidgare.
De två sistnämnda är fullblodsproffs – Andreas Landegren kan man för övrigt se på TV varenda vecka i sommar, han är kapellmästare i ”Lotta på Liseberg” - och rör sig ledigt mellan Peter Le Marc och Edith Piaf, Evert Taube och Hair, Olle Adolphson och Hansson de Wolfe United.
-Det här var det värsta pekoral jag visste när den låg på Svensktoppen. Nu är texten bland den finaste jag vet, säger Anna-Lotta Larsson innan hon drar igång Trio mé Bumbas gamla superhit ”Man ska leva för varandra”.
Men – Näshultamännen, för kvällen unisont prydda i lila slipsar - får inte glömmas bort. Det låter otroligt bra om kören som började som ett litet experiment i Husby-Rekarne och Näshulta församling. Under Staffi Lantos ledning har Näshulta manskör fått till ett program som passar både dem själva och deras ”hemmascen”. Så tassar det till exempel in i stenbrottet nynnande ”Hej-hå till gruvan nu vi gå” ur ”Snövit och de sju dvärgarna” och inleder sedan kvällen med Gustaf Frödings ”Ett gammalt begratroll”. Därefter brakar ”Drunken sailor” igång och kvällen sitter som en smäck.