Intresset för byggnadsvård ökar i Sverige och numera är det inte bara torpen på landsbygden som lockar oss att läsa på om linoljefärg och tidstypiska detaljer. Även bland lägenhetsägare finns det ett sug efter att förstå vad som är original, vad som tillkommit senare och hur man skall vårda sin bostad.

Stellan Ridderstrand är byggnadsantikvarie och har tillsammans med kollegan Vicki Wenander skrivit en bok om byggnadsvård för lägenheter.

– Numera finns kommersiella skäl att lyfta fram det ursprungliga. Det finns pengar att spara genom att vårda i stället för att byta ut, säger berättar han.

Artikelbild

| Serveringsgångens tidstypiska 1930-talsskåp har bevarats i Stellan Ridderstrands lägenhet och är lika fina än i dag.

Om det till exempel känns kallt med gamla tvåglasfönster kan man byta ut det inre glaset mot energiglas. Lägenheten blir varmare samtidigt som man behåller bågarna – som ofta är av god kvalitet – och det vackra ytterglaset med sina ojämnheter. Det blir också mycket billigare än att byta fönster helt.

Allt behöver inte vara i original från när huset byggdes för att ha ett värde. I stället talar Stellan Ridderstrand och hans kollegor om ”årsringar”, att det kan finnas detaljer i en bostad från varje tidsepok, som alla är värda att bevara. I hans egen lägenhet, byggd i slutet på 1800-talet, finns tydliga spår efter en ombyggnad på 1930-talet.

– Vid det här laget är de detaljerna 85 år gamla, så även om lägenheten inte såg ut så ursprungligen är det fint att låta dem vara kvar.

Stellan Ridderstrands eget intresse för byggnadsvård vaknade tidigt. Genom att jobba med familjens sommarhus lärde han sig att modern färg flagnade nästan direkt, medan linoljefärgen från början av 1900-talet åldrades vackert. Han började läsa på om material, gamla snickerier och kakelugnar. Under gymnasietiden stod det klart att intresset skulle bli en karriär.

Artikelbild

| Stellan Ridderstrand har skrivit en bok om byggnadsvård för lägenheter. Hemma hos honom är smygpanelerna på sidorna om fönstren original från 1880-talet, medan fönster och fönsterbänkar är från 1930-talet. "Gamla renoveringar får gärna synas", säger han.

I dag arbetar han med olika typer av uppdrag – allt från att agera expert i en frågespalt i en inredningstidning till att vara antikvariskt sakkunnig i byggprojekt som rör äldre byggnader. Han arbetar även med att hjälpa privatpersoner att fatta beslut kring sina bostäder.

– Det finns två anledningar till varför människor vänder sig till mig. Antingen har de köpt ett i princip orört gammalt hus och vill ha hjälp att avgöra hur de ska ta hand om det. Eller så har de köpt ett ”kraschat” hus, som jag brukar kalla det.

Artikelbild

| Stellan Ridderstrand har skrivit en bok om byggnadsvård för lägenheter.

Då har tidigare ägare gjort om så mycket att huset inte går att känna igen. Det kan också handla om att gestalta en utbyggnad så att den passar in.

För just lägenheter som man bor i året om är det svårt att bevara allt i ursprunligt skick, eftersom hemmet ska fungera i vardagen också. Vi kanske behöver få in moderniteter som disk- och tvättmaskin, ytskikten i badrummet måste vara täta och arbetshöjden i köket bekväm.

Artikelbild

| Vacker hatthylla från förr är väl värd att bevara.

– Om man behöver renovera ett kök tycker jag antingen att man ska försöka återskapa hur det såg ut från början, eller välja att sätta en ny ”årsring” genom att bygga ett kök som får representera 2019, säger Stellan Ridderstrand.

Han rekommenderar att göra så små ingrepp som möjligt. Har man ett 1930-talskök i gott skick där bara arbetshöjden är problemet kan man bygga på en sarg under diskbänken i stället för att riva ut och göra om. Det nötta golvet kan man slipa försiktigt.

Artikelbild

| Strömbrytarna är original i bakelit från 1930-talet. Har man kvar sådana hela är det fullt tillåtet att använda dem. Det finns också en fungerande serviceklocka för att ringa på dåtidens tjänstefolk.

– Tänk alltid ett extra varv innan. När du väl har slängt ut något är det för sent. Gå inte bara på det första intrycket – se bortom eventuell flagnande färg och skadade beslag. Att läsa på är alltid en bra idé. Även om man väljer att strunta i det kan det vara roligt att veta varför något såg ut på ett visst sätt.

Vad är det vanligaste felet vi gör när vi flyttar in i en gammal lägenhet?

Artikelbild

| Det vackra parkettgolvet från 1880-talet finns kvar, men när en kakelugn skulle bytas ut mot en bredare öppen spis vid ombyggnaden på 1930-talet sparade man frisen och flyttade ut den för att bevara ”ramen” runt golvet. 

– Att vi har för bråttom. Vi bor inte in oss först, utan vill passa på att göra saker direkt. För oss byggnadsantikvarier är det svårt att frälsa någon somvillriva ut allt och börja om, där ifrågasätter jag snarare varför man väljer en gammal lägenhet.

Andra är intresserade, men har lite för bråttom och glömmer att tänka igenom besluten.

Artikelbild

| Byggnadsvård och ekonomi går hand i hand. Tidstypiska detaljer kan vara dyra att köpa begagnade.

– Det behöver inte vara olidligt att bo med bruna gabondörrar från 1950-talet, i stället för att måla över träet kan man bona eller fernissa dem så att de blir fina igen!

En bra tumregel är att insidan ska hålla vad utsidan lovar. Men även för den mest intresserade finns det praktiska gränser:

Artikelbild

| Tidstypiska detaljer som handtag och beslag är värda att bevara.

– Det är klart att jag uppskattar att hitta kakelugnar och skurgolv i en lägenhet eller snickarglädjesvilla från 1880. Men inte ens jag förväntar mig att hitta ett torrdass i original med handkanna och tvättfat. Badrummet får gärna vara från i år, bara det är renoverat med hög kvalitet på allt.

Det sista råd Stellan Ridderstrand vill ge är att se framåt.

Artikelbild

| Badrum får gärna vara moderna fast lägenheten är gammal. "Bara det är renoverat med hög kvalitet", säger byggnadsantikvarie Stellan Ridderstrand.

– Vi måste förstå att vi har våra hem till låns – vi lånar dem från framtiden. Och då har vi inte rätt att utplåna all historia bara för att vi själva har en annan smak. Vi är skyldiga framtida ägare att bevara spår från husets historia.