Hans "övernattningsställen belamrade med personliga minnen" finns på tre håll i världen, men var är "hemma" egentligen? Även om äventyraren och Indienkännaren Kjell Borneland trivs utmärkt i sitt Strängnäs de månader om året han tillbringar här, konstaterar han sakligt att Sverige aldrig riktigt känts som hemma. Inte ens i yngre år. Som barn rymde han hemifrån, ut på äventyr.
– Jag känner mig inte svensk på något enda sätt, har nog aldrig gjort det. Tidvis har jag snarare varit folkskygg här i Sverige.
Han har alltid haft äventyret i blodet och längtat ut i världen, och vid 73 års ålder kan han konstatera att det finns andra länder han funnit sig mer tillrätta i. I dag delar sin tid mellan Sverige, Indien och Nepal, och har bostäder i alla tre länderna. Närmast hans hjärta ligger – alltid – Indien.
– I Indien rör jag mig vant överallt, känner mig trygg såväl i miljonstäderna som i djungeln. Jag drar mig mer för att gå ut i Strängnäs på natten. Världen är komplicerad i dag, det finns faror överallt. Men det hör ju å andra sidan till livet.
I över 40 år har han gjort frekventa resor till Indien, vilket gör honom till en av Sveriges absolut största Indienkännare. Kjell har gästat maharadjor och sovit i kungliga sängar, övernattat på gatan och på ökendyner, kört ambulanser från Sverige över hela Indien och upp i Himalaya, och träffat udda folkgrupper i otillgängliga bergsområden. Han kan i det närmaste sälla sig till de naturälskare och äventyrare han själv beundrade som barn, såsom Sven Hedin och Jan Lindblad.
– Min idol när jag var liten var upptäcktsresande Sten Bergman, som trollband mig med sina radioberättelser om kannibaler, paradisfåglar och äventyr med hundsläde genom Kamtjatkas vidder. Stens och andra äventyrares mod, och kunskaper om de vilda djuren fascinerade mig.
I dag är Kjell utomlands stora delar av året, antingen i Indien, Nepal, Tibet eller Bhutan; de länder som han sedan 90-talet också leder gruppresor till.
– Mina resor börjar antingen i Indien eller Nepal, men aldrig i Strängnäs, säger han filosofiskt.
Swed-Asia Travels startades 1996 och finns sedan -98 i Strängnäs. Kjell och hans affärskompanjon Tina Höijer konstaterar att deras företag inte är en resebyrå av traditionellt snitt.
– Den är en tummelplats för äventyrare, för de som vill ha något extra på resan. De ska kunna ställa krav på oss, och vi i vår tur ställer krav på dem vi köper tjänster av. Att komma till oss ska vara som att besöka en delikatessaffär för finsmakare. Vill du uppleva länderna inifrån och på riktigt så har vi obetalbara kunskaper. Oavsett om du vill åka på tigersafari, se berömda byggnader, köpa vackra tyger eller är matintresserad kan vi skräddarsy din vistelse i dessa länder – som inte är helt okomplicerade att resa i.
Detta appellerar på runt 500 resenärer per år, varav många återkommer. Swed-Asia väver in mycket natur och kultur på sina resor, och engagerar sig i bevarandeprojekt på plats i Asien.
– Jag jobbar sedan många år mycket med tigrar, dessa fulländade varelser, som fascinerat mig sedan jag läste Djungelboken som barn. Varje gång jag ser en tiger ser jag något nytt. Ingen tiger är den andra lik, och jag älskar att betrakta dem, notera teckningen, storleken, längd, vikt, kön och ungar. Och än i dag blir jag kallsvettig och nackhåren reser sig när jag ser en levande tiger på nära håll.
Att slutskedet av livet kommer närmare är oundvikligt, och Kjell är smärtsamt medveten om att tiden rinner ifrån honom. Samtidigt som han har mycket ogjort fortfarande.
– Jag har haft tur i livet och känner mig fortfarande tämligen ung och aktiv. Visst har jag haft mina krämpor, men jag har ändå orken och hälsan intakt, och jag jobbar varje dag.
– Men ändå. Jag fyller 75 nästa år och för varje gång en vän begravs kommer jag själv närmare döden. Därför avvecklar jag mitt hem i Tibet nu, måste börja ta det lite lugnare.
Det här är en av anledningarna till att Kjell skrev sin självbiografi för ett par år sedan.
– Jag behövde få ur mig allt som hänt i mitt liv, som en dagbok över vad jag upplevt. Jag skrev den för mina vänner, för att de ska veta, men skrivprocessen fick mig själv att inse att jag ju faktiskt gått igenom en hel del. Och både den insikten och boken är jag väldigt nöjd över.
Boken är väldigt utlämnande?
– Ja, jag ville ha det så. Förläggaren sa "skriv precis det du känner" och det gjorde jag, med intentionen att inte komma i konflikt med någon.
– För gemene man spelar det förstås ingen roll vad jag har haft för mig, och fortfarande ägnar mig åt i livet. Men ibland, om vi sitter och tar en fika en stund i stolarna utanför butiken, och det kommer förbi folk och utbrister "Och här sitter ni om dagarna och har inget att göra", så kan jag tänka att om de bara visste. Det är svårt att dela med mig av allt jag upplever. Jag rör mig mellan ytterligheterna och lever i en helt annan värld än de flesta. Är en främmande fågel i samhället.
Visst är han är en drömmare. Men han vill absolut inte bli förknippad med något flummigt, utan kallar sig realist. Och än så länge är det realistiskt att planera för nya Indienresor.
– Det är bara sjukdom och ohälsa som kan sätta punkt för dem. Att få fortsätta resa ut i världen och möta människor, och uppleva vilda djur och vacker natur, det är en gåva. Jag har gjort allt jag en gång velat göra, och livet har gått upp och ned. Det har funnits riktigt tunga stunder. Men nyfikenheten har fortsatt driva mig framåt. Och jag uppmanar andra människor att omsätta sin nyfikenhet i realitet. Man måste våga följa sina drömmar och önskningar. Man kan ju bara misslyckas, och det är inte farligt.
Det finns ingenting att vara rädd för, hävdar Kjell Borneland.
– Det enda som kan skrämma mig är mänskliga relationer. Men livet handlar om att göra något bra av sin tid på jorden och då gäller det att våga finna rätt väg. Det är svårt att vara udda i ett tufft samhälle, med alla fördömanden och förutfattade meningar. Men var och en måste få utvecklas som den vill.