Version nummer 30 har premiär på nyårsafton och Anna-Lena Skoog-Clazon har stått på scenen varenda år.
– Det är halva mitt liv och jag har inte missat en enda uppsättning. De senaste åren har jag nog tänkt att: 30 år ska jag väl ändå komma upp i och sen får vi se vad som händer, säger Anna-Lena Skoog-Clazon som fått en extra kick sedan även dottern Lovisa Clazon hakade på.
– Det har alltid varit roligt med revyn, men nu är det ännu roligare!
Peter Lövegard är också veteran. Han var 19 när han började och i år gör han sin 26:e omgång. Ansvaret har bara växt och numera är han både producent, manusförfattare och skådespelare.
– Ja, egentligen gör jag alldeles för mycket, säger han och suckar lite stressat.
Det är bara någon dag kvar till jul och vid precis den tidpunkten brukar ett visst förtvivlat litet tvivel infinna sig hos samtliga revyinblandade.
– Just nu är alla i sina julbubblor. Vi har repeterat intensivt på sistone, men nu går vi på julledighet ett par dagar, det måste vi ju göra.
Det är lugnet före stormen och i den skärningspunkten är det lätt att börja fundera på hur klokt det egentligen är att satsa nästan ett helt års energi och ledig tid på att bränna av en revy.
– Men när vi väl är igång, då är det enbart roligt fullt ut. Jag tror det gäller alla inblandade, vare sig man står på scenen eller fixar kaffet. När det sen bara är två föreställningar kvar tycker vi alla att tiden gått alldeles för fort, säger Peter Lövegard vars hela vuxna liv rullat på i revycykler.
Spelåret brukar börja i mars.
– Då räknar vi pengar och frågar oss: Har vi råd att göra en revy i år igen? Vi har aldrig sökt några bidrag, men har ett antal sponsorer som annonserar i vårt programblad. Med åren har vi byggt upp en liten buffert som gjort oss hyfsat självförsörjande.
Sedan ska det skrivas manus och dryftas vad publiken kan tänkas tycka är roligt.
– Ibland frågar folk varför vi inte skojat om den eller den händelsen. Svaret är då oftast att vi försökt, men förkastat idén eftersom det helt enkelt inte blev tillräckligt roligt. Skämten måste hålla och det är svårt att vara riktigt rolig.
Temat för årets nyårsrevy blir 30-årsjubileum och det betyder att några av de mest populära numren går i repris. Men självklart bjuds även på nyskrivet. Peter Lövegard vill inte gå in på detaljer, men utlovar skoj om både vårdcentralen, sophanteringen och makthavare i största allmänhet...
Egen favoritroll?
– Vi har i många år haft ett stående inslag med frälsningssoldater. De första åren tyckte jag att det var ganska pinsamt. Antingen förstod jag helt enkelt inte vitsen med det - eller annars har numret blivit bättre med åren. Numera tycker jag att det är ett av de nummer som är allra roligast att göra. Där finns utrymme för lite friare spel.
Johan Dunér är en annan veteran, nu tillbaka i revyn efter några års uppehåll. Efter att ha medverkat i ett 20-tal föreställningar sedan starten 1986 tog han en paus.
– Men sedan satte suget in och nu känns det bra att stå på scenen igen.