Åren efter den franska revolutionen var pressande för den franska kungafamiljen. Uppror och upplopp hade tvingat kungaparet, Ludvid XVI och drottning Marie Antoinette, att 1789 lämna slottet Versailles för att leva i husarrest i Paris. Med hjälp av den svenske greven Axel von Fersen, som envisa rykten gör gällande att Marie Antoinette hade en djup kärleksförbindelse med, bestämde sig kungafamiljen för att fly landet. Natten till den 21 juni 1791 gav de sig i väg, men flykten misslyckades. Kungafamiljen greps i Varennes och fördes tillbaka till Paris, där de fängslades i väntan på det blodiga slutet. Axel von Fersen, som hade ridit i förväg i syfte att leda förföljare på villospår, klarade sig dock och lyckades rädda sig över gränsen till Belgien.
– Här någonstans under flykten försvann drottningens smycken. Vad som hände med dem har det spekulerats livligt om, men teorin att Marie Antoinette anförtrodde dem till Axel von Fersen låter mest trolig för mig, säger Hans Warselius.
Han har letat efter den försvunna skatten i snart tre år och fokuserat sökandet till Mälsåkers slott, som när det begav sig var i familjen von Fersens ägo.
– Nyfikenhet och sakletande ligger i mitt blod, det har alltid fascinerat mig att söka efter ting. Det var nog 40 år sedan jag första gången jag hörde talas om historien och ryktet att den franska drottningens smycken smugglats till Sverige. Jag har läst på allt jag kommit över och försökt få det hela bekräftat. Jag tror att von Fersen fick i uppdrag att rädda Antoinettes smycken och att han verkligen lyckades föra dem ut ur Frankrike, säger Hans Warselius.
Han beskriver tiden kring den franska revolutionen som både turbulent och osäker. Teorin om att von Fersen skulle ha gömt dem på just Mälsåker grundar han bland annat på dess geografiska läge.
– Stämningen i Sverige på den tiden var också upprorisk. Gustav III mördades på maskeradbalen och Stockholm bubblade av revolutionsrykten. Att då gömma ett smyckeskrin i det fersenska palatset vid Kungsträdgården torde ha varit för riskabelt. Då ligger Mälsåkers slott mycket bättre till. På den tiden låg det här en evighet bort och i säkerhet, säger Hans Warselius när tidningen träffar honom vid det gamla godset på Selaön.
Sedan han av fick tillåtelse, av Statens fastighetsverk och tidigare Riksantikvarieämbetet, att undersöka slottet har han tillsammans med en grupp nyfikna gjort en rad omfattande avsökningar på Mälsåker.
– Vi har koncentrerat oss på källaren och grevens sovkammare. Vinden och översta våningen kan nog uteslutas, då den delen eldhärjades och stod under omfattande renovering. Dessutom höll tjänstefolket till däruppe, så det var nog inte en bra plats för gömma undan något så värdefullt.
Till sin hjälp har de bland annat använt metalldetektorer, gastroskopiutrustning, och hyrt in hjälp med att röntga olika väggpartier. De har även fått tillåtelse att borra och handgräva på ställen som verkat intressanta.
– Det kan låta lite lustigt att använda ett gastroskop, men det visade sig fungera utmärkt för att kika in i olika utrymmen efter att vi borrat ett litet hål.
Hur tänker du när vill hitta ett gömt juvelskrin på ett slott?
– Det gäller att ha öga för var det går att gömma saker, men i det här fallet är det viktigaste att kunna historia för att veta var man ska leta. Jag har läst massor om både von Fersen, Marie Antoinette och de försvunna juvelerna för att dra slutsatsen att det inte går att utesluta att de gömts undan här ute på Mälsåker.
Även om de inte har hittat något smyckeskrin eller några juveler på slottet, så beskriver Hans Warselius arbetet som givande. Vid en noggrannare undersökning i ett av källarvalven upptäckte Hans Warselius ett dolt hålrum, som var okänt tidigare. I utrymmet fanns mängder med tegel från 1400-talet, alltså långt äldre än själva slottet. En upptäckt som ägaren, Statens fastighetsverk, lägger stor vikt vid.
– När der gäller själva skattletandet är nog våra efterforskningar körda i botten, men det har varit givande och ingenting jag skulle vilja ha ogjort.
Vad hade det inneburit om ni verkligen hittat Marie Antoinettes försvunna smycken?
– Det är jättesvårt att säga. Det hade ju varit helt makalöst stort. En världsnyhet och snacka om att det hade satt Mälsåker på kartan. Personligen hade jag gärna sett att smyckena lämnades tillbaka till Franska staten. Men det där hade ju någon annan bestämt över. För mig hade den stora grejen varit att hitta skatten, säger Hans Warselius.