Semester, bättre väder och ändrade vanor ligger till grund för devisen att möjligheterna ger tillfället. Bland annat medför sommarperioden ett ökat antal självmord och drastiskt ökad alkoholkonsumtion.
En annan sak som ofta uppmärksammas under sommarmånaderna är det som slarvigt benämns som ”våldtäktsvågen”. I juli skrev flera tidningar sedvanligt om den ”ökande” trenden av våldtäkter.
Varje enskilt fall är en obeskrivlig kränkning där det är beklagligt att så få fall leder till fällande dom. Därför är det också problematiskt att frågan kapas och görs till slagträ i diskussioner som syftar till något helt annat än att värna om kvinnors säkerhet och rätt till upprättelse. Den främlingsfientliga rörelsen sprider mer än gärna myter och direkta vantolkningar av den existerande statistiken. Och fungerar inte denna i relation till svenska förhållanden så går det minst lika bra att använda sig av våra grannländers, i en medveten feltolkning av siffrorna.
För närvarande cirkulerar det uppgifter, bland annat på svenska Avpixlat, om att samtliga våldtäkter i Oslo under 2010 begicks av ”icke-västliga invandrarmän”. Det är direkt lögn. Norska Utrop berättar om hur det egentligen ligger till. I Oslo begicks det 189 anmälda våldtäkter under 2010 . Endast 5 av de 21 överfallsvåldtäkterna klarades upp, och dessa fem begicks alltså av ”icke-västliga invandrarmän”. Dessutom konstaterades att två av dessa fem personer diagnosticerats med psykologiska åkommor.
I de övriga 16 olösta fallen beskrev kvinnorna gärningsmännen som ”etniskt norska”. Vidare säger statistiken ingenting om alla de som inte fångats. Inte heller säger det någonting annat än att sökgruppen av utomeuropeisk härkomst är mindre och därmed också lättare att finna gärningsmän i. Under det andra kvartalet har dessutom de anmälda våldtäkterna minskat i Sverige med hela 19 procent jämfört med samma period förra året. Men sådana siffror fångar inga väljare och gör sig dåliga på löpsedlar.