Länge upplevdes Miljöpartiet som ett behjärtansvärt enfrågeparti: Gulligt med grönt engagemang, men som styrande i regeringen…nja. Men när de i höstens val blev riksdagens tredje största parti, blev det tydligt att de på allvar etablerat sig i väljarkåren. Något som inte enbart kan tillskrivas ett ökat miljöengagemang utan som också kan sammankopplas med de förändringar partiet gjort på sistone.
När det svenska Miljöpartiet under så lång tid var emot ett EU-medlemskap stod deför en apart syn på hur miljöproblem bör hanteras – systerpartierna nere på kontinenten var tidiga EU-entusiaster.Den orubbliga tilltron till 6-timmarsarbetsdagen är också något som avskräckt. När den tanken nu permanent verkar ha lagts på hyllan och när partiet 2008 slutligen ställde sig positiva till EU, har två viktiga hinder för ett brett väljarstöd tagits bort.
Betyder det att partiet blivit intetsägande? Nej, tvärtom. Nyligen släppte språkrörskandidaten Gustav Fridolin debattboken ”Maskiner och Människor – en skrift om arbete och framtidstro”, där han tillsammans med medförfattaren Ulf Bodach Söderström, på ett slagkraftigt sätt argumenterar för hur ett ekologiskt hållbart samhälle är en förutsättning för tillväxt och en fortsatt stark svensk industri. Visionen är genomtänkt och taktisk: relevans finns för såväl inbitna partister som väljare åt höger och vänster. En statsbärande ton som förstärks ytterligare av den ansvarsfulla och ambitiösa skuggbudget partiet presenterades för några veckor sedan.
Men än finns underströmmar som om de kommer till ytan, riskerar att äventyra partiets seriositet. Det var inte länge sedan man inför öppen ridå förespråkade kommunala lokala valutor och en ekonomi utan ränta. På tisdagen vädjade miljöpartister på SvD:s debattsida till sina partikamrater om att överge den tro på alternativmedicin såsom healing och homeopati som enligt författarna är så brett förankrad i partiet – bland annat hos landstingspolitiker. Skogsmullen har köpt sig en kavaj och flyttat till storstan, men den excentriska själen finns fortfarande kvar.
I helgen väljs de nya språkrören. Fridolin är självskriven. Faller det andra valet på den respekterade och statsmannamässiga Mikaela Valtersson, i stället för på föreslagna Åsa Romson, kommer vägen mot de bredare väljargrupperna bli än mer rak. Så länge de interna leden hålls under ständig uppsikt.