– Jag började i Årby 1967 och var där till 1 mars 1971 när jag tog över salongen här på Lohegatan på söder.
Det berättar Peter Kos strax innan två av hans många, manliga stamkunder – Gunnar Blomberg och Göran Norrman – dyker upp för en sista putsning av de gråa hårstråna.
– Jag har haft väldigt trevliga kunder genom åren, har hela tiden trivts och jag har hittat en efterträdare, Dyje Basil.
Hur gammal är du?
– Jag har fyllt 67. Senaste åren har jag bara jobbat fyra dagar i veckan. Jag har inte känt mig mogen att sluta förrän nu.
Även perukmakare
Peter Kos utbildade sig i Wien. Till både herr- och damfrisör och perukmakare. Han jobbade också som det en tid i Sverige.
– Numera finns det inte så många rena herrfrisörer kvar i Eskilstuna. Det är tråkigt.
Det var 1965 som han kom med en kompis till Sverige. Planen var att börja jobba som frisör på båtarna på Svenska Amerikalinjen som det hette då. Men det blev inte så.
Men du blev kvar i Sverige?
– Ja, jag träffade en tjej i Småland. Vi gifte oss senare.
Peter Kos är sen 1993 omgift med Inger och bor i radhus i Mesta, har en son, bonusbarn och barnbarn.
– Jag trivs i Sverige och Eskilstuna, även om Österrike fortfarande är hemlandet inombords. Jag längtar förstås dit. Åker gärna ner för att vandra i Alperna om inte annat. Men Sverige har förändrats otroligt sedan jag kom. Då fanns det till exempel inte vitlök att få tag på och brödet var sötat och inte färskt.
Man måste gilla att lyssna och prata om man är frisör?
– Ja, man blir lite av en ”biktfader”. Kunderna pratar om allt mellan himmel och jord. Man möter många gånger stort förtroende.
Minnen från dina dryga 40 år som frisör?
– Jag var bland de första i Eskilstuna som införde tidsbeställning och inte enbart hade drop-in. Det blev ett himla liv först, kunderna var jättearga. Men sen lade sig ilskan. De kom på att det var ett bra system.
Och inte mycket ledigt som egen företagare?
– Jag har inte haft öppet på helgerna, så då har jag alltid haft ledigt. Men det har förstås inte gått att planera in semester kring midsommar eller jul/nyår när det är som flest kunder.
Följt modet
Peter Kos minns också – och har följt – hårmodets växlingar. Värst tycker han modet med långt hår var. Och långa polisonger. Hygienen har också förändrats radikalt sedan han började då många kom med långt, orent hår direkt efter jobbet. Brylkrämens uttåg ur salongen nämner han även.
– Nu är det bara gelé som gäller. Rakning med kniv är också borta. Det var jättestort förr.
Fler händelser?
– Jag har klippt en kund i örat en gång. Det var när det var modernt med kort-kort kjol. Han satt i stolen och plötsligt gick det en ung kvinna i kort-kort utanför fönstret. Kunden vred hastigt på huvudet. Jag var inte beredd, utan klippte honom i örat, det började blöda, har var rädd för blod och svimmade i köket . . .
– Pinsamt! Samtidigt satt det ytterligare fem kunder i salongen och väntade på att bli klippta. Och jag var ensam . . .