Sanna Sikborn Erixon
2008
Betyg: 2
När man skivdebuterar så gäller det att sticka ut på något sätt, utmärka sig genom att bjuda på något nytt, oväntat eller annorlunda. Debuterar man dessutom med ett sju år gammalt album så gäller det verkligen att stå upp för sitt material och visa tydligt varför presumtiva lyssnare skall göra sig besväret att kolla upp skivan.
Så hur klarar sig Sanna Sikborn Erixson då? Sådär, måste jag svara. Att inspelningarna är sju år gamla kan kanske förklara de enkla och ofta naiva sångerna men att jag upplever dem så har nog mer att göra med att Sanna valt att sjunga på engelska. Vill man som svensk artist uttrycka sina känslor på engelska så gäller det att man antigen sjunger med felfritt uttal och ett rikt ordförråd (First Aid Kit) eller med ett helt eget uttryck (Anna Ternheim). Här tror jag att Sannas skolengelska tyvärr begränsar det budskap om separation och saknad som hon vill förmedla.
Eftersom hälften av plattans spår också känns musikaliskt ofärdiga, lite som skisser eller enkla heminspelningar, så hade det varit intressant om Sanna valt att göra nyinspelningar av några av sångerna, betraktat dem med sju års erfarenhet i bagaget och gett dem mer kött på benen.
Sanna är dock ingen renodlad debutant på musikscenen, hon är en flitigt anlitad gitarrist (Tove Styrke, Min Stora Sorg) och det hörs med all tydlighet, framför allt i den bländande "Like fireworks tonight". Singeln "Things will never be the same" är en formidabel ljudvägg av gumrock som vore kul att få höra live och "Gospel/Pappa kom hem" är en känslig men samtidigt pampig sång som går från enkelt piano till extra allt.
Gör man, som Sanna faktiskt vågar göra, en cover på en så uttjatad låt som "Time to say goodbye" så gäller det verkligen att sätta sin egen prägel på den. Nu lyckas hon göra just det med en egen text till verser som påminner om John Denvers "Leaving on at jetplane" för att sedan hitta in i den välbekanta melodin när refrängen närmar sig.
Tyvärr lämnar resten av skivans låtar mig ganska oberörd och även om jag inte vill glömma den här debuten helt så undrar jag mest hur Sanna låter i dag?
Bästa spår: "Things will never be the same", "Like fireworks tonight", "Gospel/Pappa kom hem".
Torbjörn Camnérus
Little Jinder
"Allting suger"
Betyg: 4
Hatar du känslor? Då är Little Jinders nya album inget för dig. Gillar du däremot hudlös, urban ångestpop som rusar genom Stockholmsnatten ackompanjerad av glimrande beats? Då är Little Jinders nya album något för dig.
Det har bara gått drygt ett år sedan Little Jinder drack "28 vin" på sitt andra, självbetitlade, album som gav henne en Grammis i kategorin årets pop. Med hjälp av technoproducenten Alexander Berg promenerar Little Jinder vidare på samma väg med "Allting suger".
Vid en första anblick ser låtlistan (Vinglar runt", "Vem har cigg", "Dö") ut att vara hämtad från vilket tonårsrum som helst, men skenet bedrar. Bakom Jinders utmärkande naiva sångstil döljer sig välproducerad, drömskt popsnickeri och bakom de till synes lika naiva låttitlarna hittar man universella men samtidigt generöst personliga texter om uppbrott, längtan och frustration.
"Allting suger" är Little Jinder utifrån och in, och med fulländade poplåtar som Markus Krunegård-duetten "Ligger med en ful" kom alltså en av årets bästa skivor redan i januari.
Bästa låt: "Ligger med en ful"
Sara Haldert/TT
Carl Axel Dominique
Messiaen
Ving recards sur L´enfant Jesus
Betyg: 5
En av landets främsta pianister, Carl-Axel Dominique, skapar denna vinter en makalös musikhändelse, då han ger ut en skiva med tonsättaren Messiaens "Tjugo betraktelser över Jesusbarnet", känt som något av det svåraste som pianorepertoaren känner.
Messiaens personliga, mångfacetterade och tekniskt ohyggligt svårspelade musik kräver en pianist av yppersta klass, och där platsar Dominique med verklig mästarprofil.
Mystikern och vägröjaren Messiaen, djupt religiös och påverkad av indiska vishetsläror och inte minst fåglars läten, tillhör 1900-talets mest egenartade tonsättare.
Dominiques fabulösa spel spräcker alla gränser av kunnande, och denna pianosvits tjugo stycken med olika meditationer över Jesusbarnet tolkas i musik, allt från stilla hymnartade partier till våldsamt upprörda – även fyrverkeriartade kaskader forsar fram ur flygeldjupet.
Dominiques suveräna mästarspel bara inte imponerar, dessa tolkningar kommer att bli historiska: Dominique är troligen den första svensk som överhuvudtaget spelar denna musik. Dessutom kom Dominique att studera för just Messiaen.
Exklusivt, udda, originellt, himlastormande och aristokratiskt förnämligt tolkas denna egenartade pianomusik av en av landets pianoess. Köp, lyssna och imponeras!
Dag Lundin