Stockholmaren Damian Ardestani har gjort kometkarriär under artistnamnet XOV. I fjol valde superstjärnan Lorde ut en av hans låtar till den senaste "Hunger games"-filmens soundtrack och tidigare i år släppte han ep:n "Lucifer" – en jättesuccé vars titelspår spelats över 16 miljoner gånger på Spotify.
Nu albumdebuterar XOV med "Wild" och för första gången känns det inte som att hans utvecklingskurva pekar rakt uppåt. Vi bjuds visserligen på modern pop av kanadensiskt snitt, tänk en blandning mellan Drake och The Weeknd, men över elva spår blir det för mycket släpiga beats och gnälliga melodier.
Det hade varit smartare att skala bort de redan utgivna låtarna – "Lucifer" får ändå bara resterande material att blekna – och ett par nummer som mest känns som utfyllnad och ge ut det här som ytterligare en ep.
Linus Brännström/TT
Min Stora Sorg
"Min Stora Sorg Vår/Sommar -16"
Betyg: * * *
Hajpen kring Ann-Sofie "Anso" Lundin och hennes Min Stora Sorg var stor förra året. Då släppte hon ett kritikerrosat debutalbum och låten "Inte OK" fanns med på varje års-bästa-lista av rang.
Simpel medielogik sade att det inte skulle bli lika lätt den här gången. Andraplattan är ofta en förbannelse, trots att talangen och kvaliteten knappast har blåst bort efter debuten.
På albumet "Min Stora Sorg Vår/Sommar -16" sjunger Anso ofta fantastiskt, men låtarna – och framför allt texterna – håller inte lika hög klass. Kontrasten mellan det storslagna musikaliska anslaget och de barnsliga textraderna blir för stor.
Ibland funkar det, som i "All skit kommer tillbaka", med sitt sarkastiska "lycka till med ditt skitliv/lycka till med din skitstil", men ofta faller formuleringarna som döda svalor till marken. Förhoppningsvis får "Min Stora Sorg" mer verbal luft under vingarna till nästa platta.
Sara Ullberg/TT
El Vy
"Return to the moon"
Betyg: * * *
Det är någonting lustigt med sidoprojekt. Premissen med oanade möten är ju fin, men allt som oftast riskerar sidoprojektet att bli en tillfällig distraktion eller en påminnelse om att artisten i fråga ändå har ett "riktigt" jobb.
El Vy, samarbetet mellan The National-sångaren Matt Berninger och Brent Knopf från banden Menomena och Ramona Falls, lyckas ändå göra någonting nytt. Tillsammans svarar de nämligen på frågan "hur låter Matt Berninger i dur?" Här får barytonrösten från Ohio visa hur han låter i en kontext som är ljusår ifrån The Nationals mörka ljudlandskap.
I Brent Knopfs regi får Berninger spela ut ett helt annat register som artist, och det är lika delar mysigt och roande. Tiden får utvisa om vi kommer att minnas El Vy, men än så länge kan skivan sorteras in under "trevliga sidoprojekt".
Patrick Stanelius/TT