Sol, värme och torrt väder uppskattas av många sommartid. Inte minst av den åttatandade granbarkborren, en art som vållar skador för miljardbelopp varje år i svenska skogar.
Insekten, som blir cirka fyra millimeter lång, borrar sig in i trädstammar och skapar parningskammare där honorna lägger ägg efter svärmningen.
Det som nu hänt är att barkborrarna hunnit med en andra svärmning i det fina vädret på många håll.
"Det är därför läge att söka efter nya angrepp", säger Lennart Svensson, nationell samordnare på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande från myndigheten.
Vindfällda granar är skadeinsektens lättaste "byte". Men även stående eller avverkade träd angrips. Just vindfällen har det också blivit fler av på vissa håll, efter oväder på senare tid.
Svärmningen märks mest i områden i Götaland som redan har gott om granbarkborrar sedan den torra sommaren 2018. Nya angrepp hittas ofta i närheten av tidigare angripen skog.
Små och stora skogsägare uppmanas att kolla sin skog under de närmaste veckorna och ta bort angripna träd.
Arbetet samordnas i projektet Stoppa borrarna, där Skogsstyrelsen samverkar med en rad andra myndigheter, företag och organisationer.
FAKTA: Granbarkborre
Det finns cirka 90 olika arter av barkborrar i Sverige.
Arten som gör stor skada är den åttatandade granbarkborren. Den blir cirka fyra millimeter lång.
Tänderna är egentligen taggar, fyra på varje sida av borren.
Vindfällda granar är skadeinsektens lättaste "byte". Även levande träd kan angripas, om de är torra eller försvagade på annat sätt.
Granens försvar vid ett angrepp är att försöka "dränka" granbarkborrarna i kåda. Men borrarna vinner.
Honan gnager en cirka decimeterlång gång in i granen. Där lägger hon ägg. När äggen blivit larver, äter sig dessa vinkelrätt ut från gången.
Åtta till tio veckor efter en svärmning kan den nya generationen barkborrar lämna granen där de kläckts.
De viktigaste åtgärderna mot barkborren är att inte plantera gran på olämplig, för torr mark, och att snabbt köra ut vindfällen eller andra angripna träd ur skogen.
Källa: Skogsstyrelsen