Andreas Alm har precis avslutat sitt sommarlov när han kliver in på Lauras café i centrala Strängnäs. AIK-tränaren fick en vecka ledigt under fotbollsallsvenskans uppehåll, innan träningen återupptogs.
– Jag har haft fem till nio dagars ledigt på sommaren de 20 senaste åren så det är ytterst normalt. Jag vet knappt att det existerar någonting annat. Jag har förmånen att jobba ute när det är som finast väder.
Du bor i Strängnäs sedan 2007 och jobbar i Stockholm sedan 2009, är det svårt att få ihop vardagspusslet?
– Cecilia jobbar i Strängnäs så det funkar. De jag har talat med som pendlar säger att det börjar ta på en efter sju-åtta år så vi får se hur det blir. Pendlingen känns mer nu än i början, men å andra sidan hade jag inte räknat med att ha jobbet så länge.
Så du är överraskad att du sitter kvar?
– Ja, så är det. Mina sju år i tränarrummet är nog det längsta någon har någonsin i klubben. Kanske hade det varit mer aktuellt att flytta till Stockholm om jag hade vetat det från början, men vi trivs utmärkt i Strängnäs.
Tränaren, som fyllde 42 år på midsommarafton, är inte helt nöjd med AIK:s vårsäsong, men målet att sluta bland de tre främsta ligger fast. Han lyfter dock hellre fram det långsiktiga arbetet i klubben än det resultatmässiga.
– Jag tillsammans med de chefer jag har haft har lyckats göra långsiktiga saker vilket är svårt i en stor klubb som AIK.
Det långsiktiga handlar dels om att satsa ungt och att skapa ett mångkulturellt klimat i AIK.
– Det har aldrig varit så många egna produkter som har debuterat eller som spelar ordinarie i AIK som de senaste åren. Vi jobbar även mycket med mångfald utifrån att ha ett lag som präglar vår publik med många flaggor i omklädningsrummet. Vi har inte mångfald i form av kön i laget, men vad gäller ålder, klass och etnicitet kan vi vara väldigt bra.
Med två barn som spelar fotboll i Viljan har Andreas Alm hyfsad koll på Strängnäsfotbollen. Han håller även ett öga på sitt forna lag City och han tror att klubbens hemvävda satsning kan bära långt.
– Jag tror absolut att det går att bygga ett lag i division 1 eller i Superettan med den prägeln på laget. Staden Eskilstuna, med den blandningen av människor från hela världen som finns där, tror jag kommer bli representativ i Citys a-lag. Det saknade jag lite när jag tränade laget.
Andreas Alm känner Citys tränare Tony Andersson sedan tidigare.
– Jag har kontakt med Tony, när det går tungt brukar jag kolla hur läget är. Men han har klarat sig bra själv sedan den andra omgången, det ser bra ut.
Andreas Alm har ett förflutet som journalist, bland annat i numera nedlagda Folket samt som krönikör i olika tidningar. Han bär fortfarande på en kärlek till skrivandet, även om det intensiva jobbet som AIK-tränare gör att han har en begränsad möjlighet att praktisera det.
Finns det några tankar på att återuppta journalistyrket igen?
– Nja, jag har tappat 20 år känns det som. Hade jag lagt de åren på skrivande istället för att fundera på hur spelare och fotboll fungerar hade det nog kunnat bli rätt så intressant och bra.
För sex år sedan blev hans bok om spelförståelse klar och tankarna på ett nytt bokprojekt har så smått börjat att gro.
– Twitter, Facebook och Instagram har slagit i taket under de åren som jag har varit ansvarig och det märks. Jag har inte sociala medier men jag inser att det är ett härligt oändligt, och ibland förvirrande, brus. Det är ett jäkligt häftigt fenomen, nästan så att jag skulle vilja skriva en bok om det. Om sociala medier i förhållande till fotboll i allmänhet och till AIK i synnerhet.
Hur hanterar du sociala medier när det gäller dina barn?
– Det är lurigt och samtidigt spännande. Jag följer det, Elias är 14 och Alice är 12 och de har mobiltelefoner och har tillgång till datorer och sociala medier. Den nya generationen känner inte till någonting annat. En värld utan mobiler finns inte för dem och jag tror att de kommer hantera det på ett sundare sätt.
Hur gör du för att bäst koppla av?
– Att träna själv är det absolut viktigaste redskapet. Springa i milspåret uppe vid Kvitten eller styrketräna på Karlbergs träningsanläggning. Det är en fysisk ventil som påverkar det mentala oerhört mycket för mig.
Kan du släppa fotbollen helt då?
– Jag är inte genuint fotbollsintresserad i grunden. Jag ser aldrig en allsvensk match för nöjes skull, då är det jobb. Livefotboll i form av barnen är kul att se men jag kan lätt missa en VM-final om det är någonting annat. Men jag tänker nog på gruppen och människorna i AIK hela tiden. Där finns mycket att lära sig och förstå.
Har du någon dröm som fotbollstränare?
– Varje dag när jag vaknar är utmaningarna med AIK så himla stora att det är svårt att ha någon annan dröm. Jag borde sätta upp drömmar bortom AIK, men inte gjort det än.
Andreas Alm föddes i Gällivare, hans morföräldrar är ifrån Tornedalen och Pajala och hans farföräldrar härstammar från Kalix. De långa barndomssomrarna tillbringades i Tornedalen och varje vår väcks längtan norrut hos Strängnäsbon.
– Norrbotten suger i mig när det blir vår, då vill jag verkligen vilja åka upp. En månad framåt från nu är det gränslöst vackert från Piteå och norrut. Snacka om att det är mycket syre i några andetag i Tornedalen. Jag önskar att mina barn fick lite Tornedalen i sig, men numera blir tyvärr besöken få och korta.
Tur är det då att Andreas Alm får hjälp på hemmaplan med att bota sin längtan efter Norrbotten.
– När Coop i Strängnäs tar in pitepalt nästan bara för min skull, då blir jag glad.
Så du har tjatat dig till pitepalt på Coop?
– Ja, jag har tjatat till mig det ett par gånger så att jag kan köpa och frysa in. Palt ska egentligen inte vara industrigjort men det är ett gott alternativ.
Om du själv inte kan ta dig till Norrbotten så får du se till att en bit av Norrbotten kommer till dig.