Adam föddes några dagar före jul och i svenska register har han fortfarande bara ett födelsedatum följt av fyra bokstäver. Bokstäver som ska bli siffror om han någon gång får ett riktigt personnummer.
Hans föräldrar kommer från Rumänien. De är EU-migranter och har levt som bostadslösa på Stockholms gator.
Därför hade sjukhuset inga kontaktuppgifter till föräldrarna, när de lämnade kvar sin son på sjukhuset efter förlossningen i december 2015. Det var därför Inga Wiklund kallades in som fostermamma av socialtjänsten i Danderyds kommun. I dag finns Adam i Södermanland.
Adam föddes tre månader för tidigt och vägde bara 1400 gram.
– Han var så svag när han föddes och de hoppades att sjukhuset skulle kunna göra honom frisk igen. Men ingen visste om de skulle komma tillbaka, säger Inga Wiklund.
Adam kurar ihop sig i hennes famn i jourhemmet där han bor med Inga Wiklund. Han har bott med henne sedan februari, är tio månader gammal och har stora pigga ögon som följer alla rörelser i rummet.
– Jag kallades in i februari eftersom det redan var för många sköterskor och vårdare inblandade. Han behövde någon att knyta an till och när jag väl kom in i bilden gick den processen ganska fort, säger Inga Wiklund.
I början fick de sondmata den lilla pojken. De tillbringade flera veckor på neonatalavdelningar i Stockholm och Eskilstuna innan de fick flytta hem till ett vanligt boende. Adam är fortfarande i behov av regelbundna läkarbesök.
Men nu är det oklart om han får stanna kvar i Sverige, eller om han ska skickas till Rumänien till sina biologiska föräldrar. De har återigen begärt att få vårdnaden om sin son.
Frågan prövades av kammarrätten i somras. Då hade föräldrarna åter dykt upp i Sverige och domstolen ansåg att det är Rumänien som måste ta hand om honom. Han är inte Sveriges ansvar, och därför kan han nu komma att återbördas till sina biologiska föräldrar utan att de sociala myndigheterna i Sverige kan ingripa.
Domstolen upphävde också det LVU-beslut som gjort det möjligt för socialen att tvångsomhänderta Adam och placera honom i Inga Wiklunds vård. Han har aldrig haft naturlig kontakt med sina biologiska föräldrar sedan han lämnades på sjukhuset.
– Jag har träffat föräldrarna tre gånger sedan i mars. Tre korta möten på en halvtimme vardera. De reser fram och tillbaka mellan Sverige och Rumänien. De är 21 och 23 år gamla och ingen av dem kan läsa eller skriva. De har inga möjligheter i samhället och man får rent av moderskänslor för dem också när man träffar dem. När vi möttes i mars var deras inställning: 'Adam är frisk nu, och då vill vi ha tillbaka honom', säger Inga Wiklund.
Men eftersom Adam aldrig fick något svenskt personnummer vid födseln kan han heller inte få ut några resehandlingar till hemresan. Inga rumänska myndigheter vet om att han finns. Han är papperslös och den enda människa han lärt känna under sina drygt tio månader är Inga Wiklund.
– Jag vet inte vad som skulle ske om föräldrarna kom och hämtade honom i dag. Eftersom han inte är LVU-omhändertagen kan de göra det. Men de är fortfarande bostadslösa i Sverige och han har inga resehandlingar som gör att han blir insläppt i Rumänien. Ska de ta med honom dit i dag måste de smuggla honom över gränsen, säger Inga Wiklund.
Vad tycker du att man borde göra?
– Från början var tanken att överföra honom till ett familjehem i Rumänien och låta honom växa upp där. Men det går inte eftersom han inte har ett personnummer. Och han har aldrig varit i Rumänien. Han föddes i Sverige.
Och om du fick bestämma hur man skulle göra?
– Då skulle han få stanna kvar i Sverige och få den vård han behöver här. Så som det går till vid vanliga LVU-omhändertaganden, säger Inga Wiklund.
Fotnot: Adam är ett fingerat namn.