Elin Johansson och Mattias Lindström från Flen har möjligen börjat på att hämta sig från den där första chockvågen som garanterat sköljer över alla förstföderskor. De har precis hjälpts åt med ett byte av blöja och det dryga dygnet gamla barnet inledande protester mot att först bli av med en blöja och sedan få en ny har precis lagt sig och övergått till ett stilla sniffande.
Pappa Mattias kollar att blöjan sitter som den ska och kastar en blick på sin pojkes anletsdrag.
– Han ser lite arg ut fortfarande, konstaterar han lågmält samtidigt som allt det där spända i barnets ansikte sjunker undan.
Mamma tar över och lägger pojken på underarmen med ett pekfinger som balanserar huvudet.
Nu är allt lugnt.
I just detta nu väntar den unga familjen på att läkarna ska komma förbi på ronden.
– Nu vore det gott att få åka hem igen, säger Elin.
Elin och Mattias kommer från Flen och de har varit beredda på att bli föräldrar i ganska exakt nio månader.
– Enligt de första beräkningarna skulle han födas 31 december så det var inte så långt i från.
Namn på barnet är inte riktigt bestämt. Först ber Elin om lite betänketid och vill gärna känna in att det blir ett namn som är kompatibelt med barnet.
– Vi har funderat på Albin, säger hon sedan. Vi får se.
Klart är att grabben ska få syskon, i alla fall ett.
Mattias skrattar lite och säger att Elin från första början talat om att hon vill ha många barn och nämnt antalet sju.
Visserligen suddas kanske upplevelserna från en förlossning ut med tiden, men så här 36 timmar efteråt är de ganska färska i minnet.
– Allt gick jättebra, sammanfattar Elin.
Men att på sikt försöka identifiera sig som en blivande sjubarnsmor känns lite avlägset. I alla fall numera.
– Men ett syskon, absolut, slår hon fast.
Det allra mesta är ett enda stort oskrivet blad när det gäller Albin. Han får bli det han har anlag för att bli och det han känner störst längtan till.
Högst troligt är däremot att han blir en entusiastisk sportfiskare.
– Det kommer han förstås inte undan, säger Mattias.