Hennes närmaste är övertygade om att det kattbett, som snabbt spred infektion i benet, blev hennes död.
Men oavsett vilken själva dödsorsaken var så kvarstår det faktum att Barbro dog på det sätt hon själv var så rädd för. Varje gång vi skrev om tillbud som inte slutat lyckligt på Mälarsjukhusets akutmottagning ringde Barbro sin dotter och läste upp artiklarna - livrädd för att själv bli offer för personal- och platsbrist.
När nu Barbro, stöttad av sin livskamrat Åke Brolin, blev tvungen att söka akuthjälp fick de ingen. De avvisades av läkare med orden "det finns ingen plats".
Det är lätt att förstå rädslan och ångesten hos båda, när de fick ta sig hem igen utan behandling, utan hjälp. Åke kände att något var väldigt fel, Barbro visste säkert detsamma.
Det gick så illa det kunde gå, men nu handlar det inte om dra fram en syndabock. Nu måste Mälarsjukhuset se till att hitta lösningen på överbeläggningarna och rekryteringsproblemen. För både patientsäkerhetens och personalens skull.