Innebandyprofilenrånad och nedslagen

Under vänster öga har Mario ett brett sår. Själva ögonvitan är ilsket blodröd. Detta är de yttre synliga bevisen som Onyxspelaren och tränaren har av lördagskvällen händelse.

– Det är en fraktur under ögat. Men det är ganska litet så de kommer inte att göra något åt det, säger Mario.

Han har fortfarande huvudvärk men konstaterar att han nog hade tur, sparken i ansiktet kunde ha gett betydligt svårare hjärnskador och även fått honom avsvimmad i den kyliga lördagsnatten.

– Det hittade ingen blödning, hjärnan klarade sig bra.

Ändå är den huvudvärk han sedan drabbades av dagen efter det värsta han varit med om.

Eftersom Onyx var spellediga den gångna helgen passade man på att ha en lagfest. Det blev rätt sent och Mario hamnade vid en av de nattöppna snabbmatställena på Öster. När han sedan är på väg mot torget för att försöka hitta någon att åka taxi med hem till Arnö passerar en ung man och erbjuder svarttaxi.

– Det var bingo tyckte jag. Det skulle kosta 200 kronor. Han sa åt mig att ta ut det, säger Mario.

Så här i efterhand inser han att medan pengarna plockades ut ringde mannen efter sina kumpaner. De gick till bilen på St Annegatan. Hann sedan inte komma ut på Stockholmsvägen från Tullportsgatan förrän bilen stannade till och ytterligare två personer hoppade in i bilen. En på passagerarplatsen fram en bredvid Mario.

Det var då som han också upptäckte att knoppen som man kan låsa och öppna bakdörren där han satt var borta. Mario var fast.

– Men jag blev inte rädd, mest förbannad.

Bilen svängde upp på St Annegatan igen vid gamla fängelset och körde upp till en avskild plats.

– Jag fick en smäll i ansiktet. Sedan försökte de slita och dra i mina kläder. Men jag knuffade bara bort händerna, säger Mario och fortsätter.

– Jag sa att jag känner en flera poliser och att jag inte hade mer än 200 kronor på mig. Kör mig ut till Arnö så glömmer vi det här.

Snacket verkade ge resultat. Situationen lugnade ner sig. Kumpanerna pratade med varandra sinsemellan och körde sedan ut mot Herrhagsskolan som Mario bad om. Han kände att situationen var över. Väldigt ödesdigert skulle det visa sig.

Killarna släppte av Mario vid skolan och vände bilen. Men innan de hunnit åka iväg plockade Mario upp mobilen som killarna inte lyckats sno.

– Jag skulle messa till Madde (Marios sambo). Men killarna trodde troligen att jag skulle ringa polisen.

Fokuserad på mobilen halkade han dessutom på isen på trottoaren.

– Jag har halkat med sådana skor fast jag varit nykter.

När Mario var på väg upp igen, ståendes på alla fyra kom en våldsam spark.

– Allt blev svart. Du kan tänka dig själv vilket sparkläge det var.

Kumpanerna tog mobilen och försvann.

Hur han sedan lyckades ta sig till några kompisar som bor närmast skolan har Mario fortfarande ingen aning om. De kunde i alla fall hjälpa honom till akuten.

– Det är inte bara för min egen skull som jag berättar. Utan för framtiden. Åker de inte fast kanske det blir värre nästa gång, säger Mario, som hoppas att det finns fler vittnen från lördagskvällen.

Han vet inte om killarna var beväpnade. De visade i alla fall inget vapen. Och han förundras över att de var beredda att gå så långt för så lite i utbyte.

– Man tänker alltid på vad man kunnat göra annorlunda, funderar han.

Att han inte lade mer tid på att memorera hur killarna såg ut eller vad det var för typ av bil på väg ut till Arnö berodde ju på att situationen kändes utagerad.

– I Stockholm är sådant här nog rätt vanligt. Men jag har hört om folk som drabbats av det här också, säger Mario.

Som ett resultat av händelsen har han också märkt att han nu reagerar starkt på skuggor från sidan.

Hur länge blir du borta från tränarjobbet i Onyx?

– Jag hoppas kunna vara tillbaka nästa vecka.

Då hoppas Mario också kunna börja sitt civila jobb igen.

– Jag vill tillbaka i rutinerna så fort som möjligt.