Det var i våras som Adams föräldrar meddelade att de ville ha tillbaka sin nyfödde son, efter att ha lämnat honom ensam på sjukhuset. Socialförvaltningen ansåg inte att föräldrarna kunde ta hand om sin son, och tvångsomhändertagandet prövades av Kammarrätten i Stockholm i juni.
Domstolen ansåg inte att svensk lag kan tillämpas på Adams fall. Sverige har inte domsrätt över barn från Rumänien, som det heter på juristspråk. Därför har Adams föräldrar rätt att hämta sin son och ta med honom till Rumänien när de vill.
– Det är också deras önskan. Men det finns problem med resehandlingarna som man försöker lösa tillsammans med socialen, säger Timo Manninen.
Högsta förvaltningsdomstolen ser ingen anledning att pröva kammarättsdomen på nytt. Därmed är den juridiska delen av Adams fall avgjord.
Men det betyder inte att de mer mänskliga delarna av Adams problem försvunnit, säger advokat Elisabet Rothlieb, som representerade Adam i rättsprocesserna.
– Det är otroligt bekymmersamt. Frågan är ju vad som faktiskt ska hända med honom nu. Kan han återvända till Rumänien? Och om det går: Kan han då få vård där? Eller ska han bo i en bil tillsammans med sina föräldrar? säger Elisabet Rothlieb.
Hon ansåg att Adams intressen bäst skulle bli tillgodosedda om han fick fortsätta att vara tvångsomhändertagen med hänvisning till lagen om vård av unga (LVU).
I domstolsförhandlingarna menade hon att FN:s barnkonvention måste väga tyngre än de europeiska förordningar som reglerar vilka domstolar som får fatta beslut i vårdnadstvister om barn från olika länder.
Även Timo Manninen anser att Adams fall hanterats annorlunda än vad som är brukligt när barn riskerar att fara illa i Sverige.
– I och med att man kom fram till att Sverige inte hade domsrätt kom ju sakfrågan aldrig riktigt att prövas i domstol, säger Timo Manninen.
Fotnot : Adam är ett fingerat namn.