Raketernas höga smÀllar innebÀr för mÄnga hundar ett trauma som kan hÄlla i sig i veckor. I hundarnas kÀnsliga öron uppfattas ljuden som intensiv smÀrta vilket framkallar kraftig rÀdsla. Den sÄ kallade skottrÀdslan kan vara nedÀrvd eller, som i Helen Lindos hund Alis fall, ett resultat av en traumatisk upplevelse.
â Alis har varit helt orĂ€dd, men en sommar för nĂ„gra Ă„r sedan gick vi förbi en fotbollsplan dĂ€r de plötsligt smĂ€llde de av ett gĂ€ng raketer. Hon bara kastade sig ivĂ€g i kopplet, trampade i luften och hyperventilerade. Sedan dess har hon blivit rĂ€dd överhuvudtaget, och sĂ€rskilt pĂ„ nyĂ„r, sĂ€ger Helene Lindo.
â Hon blir jĂ€ttestressad och börjar skĂ€lla och hyperventilera sĂ„ fort hon har en smĂ€llare.
I vissa fall gÄr skottrÀdslan att trÀna bort, men det Àr ett tidskrÀvande arbete och inget man river av veckan före nyÄr. Det sÀger Tommy Holmertz, ordförande för Svenska hundklubben i Eskilstuna och mentalbeskrivare pÄ Brukshundsklubben.
â Helst ska man börja redan i valpstadiet genom att skramla lite extra i köket, exempelvis. Men oavsett nĂ€r man börjar sĂ„ handlar det om att vĂ€nja dem vid oljud. Man fĂ„r börja försiktigt och öka successivt. Det mĂ„ste lĂ€ra sig att inte förknippa de höga ljuden med fara, sĂ€ger han.
Riktigt svÄr skottrÀdsla av typen som oftast Àr nedÀrvd Àr enligt Tommy Holmertz nÀstintill omöjlig att trÀna bort. Det vÀrsta scenariot Àr att raketerna utlöser panik hos hunden. Det hÀnder att hundar dör till följd av stress och rÀdsla efter en svÄr chock.
NyÄrsafton handlar dÀrför mycket om att tÀnka förebyggande. Som exempel nÀmner Tommy Holmertz att se till att rasta hunden ordentligt under dagen och att inte lÀmna den ensam.
â Den bĂ€sta pĂ„verkan man kan ha pĂ„ hunden Ă€r det man sjĂ€lv utstrĂ„lar. UtstrĂ„la lugn utan att tycka synd om hunden. Att försöka trösta riskerar snarare att förstĂ€rka rĂ€dslan. HĂ„ll er inne och sĂ„ ljudisolerat som möjligt. Musik kan avleda uppmĂ€rksamheten frĂ„n smĂ€llarna men för de vĂ€rst drabbade kan det absolut bĂ€sta vara att Ă„ka bort.
Ăster om Eskilstuna driver MĂ€rit Tannenbaum sedan drygt fyra Ă„r tillbaka hundpensionatet Lilla Asphult. Med tĂ€tbebyggelsens fyrverkerier pĂ„ betryggande avstĂ„nd tar man varje Ă„r emot hundar â och katter â som lider svĂ„rt under nyĂ„rshelgen.
â Det brukar vara fullbokat redan i början av oktober och jag fĂ„r sĂ€ga nej till mĂ„nga som Ă€r ute i sista minuten. Jag vet mĂ„nga som Ă„ker ut i skogen eller förbereder ett rum nere i kĂ€llaren om de bor i hus. Andra medicinerar hundarna vilket kan vara ganska riskfyllt. Det Ă€r helt sjukt egentligen. Det finns hundar som faktiskt dör. HĂ€r fĂ„r de en liten fristad.
Helen Lindo hör till dem som sÀkrat en plats pÄ Lilla Asphult över nyÄr. Tidigare har hon och Alis Äkt ivÀg till nÄgon enskild plats och vÀntat ut smÀllarna. Men efter en flytt bor de nu intill en park dÀr det börjar skjutas raketer redan under eftermiddagen.
â Det har blivit ohĂ„llbart nĂ€r de börjar sĂ„ tidigt. Hon skĂ€ller, hyperventilerar och tycker att det Ă€r fruktansvĂ€rt obehagligt. Hos MĂ€rit vet jag att hon trivs, sĂ„ hon ska fĂ„ vara dĂ€r och andas ut i Ă„r.
MÀrit Tannenbaum har tidigare haft hÀstar och konstaterar att det Àr lÄngt fler Àn bara hundar som mÄr dÄligt av nyÄrsraketerna.
â MĂ„nga tvingas medicinera sina hĂ€star. De blir ocksĂ„ skrĂ€ckslagna. LikasĂ„ alla vilda djur. Det Ă€r förskrĂ€ckligt hur mĂ„nga djur som lider.