Förutom att pjäsen ska handla om invandring så har Susanna Alakoski fått helt fria händer av sin uppdragsgivare.
– Jag har just passerat en lång inläsningsfas då jag dykt i historien, jag är helt omgiven av böcker här i arbetsrummet. För att begripa nutiden har jag befunnit mig tusen år tillbaka i tiden. Invandring är ingen ny företeelse.
Vad har du slagits av när du läst?
– Att allt är sig så likt. Det är hela tiden samma historia. Rädslan och oron inför det främmande har formulerats likadant genom hela historien. Till och med på 1960- och 70-talen då Sverige åkte utomlands för att locka till sig arbetskraft. De fientligt inställda har alltid funnits där. Men det har också alltid varit precis som nu - att alla inte är negativa. Det spänningsfältet är väldigt intressant. Trenden är glasklar - vi går mot ett mångkulturellt samhälle och det har vi gjort i tusen år. Det orädda har hela tiden vunnit mark. Vi har fått fler och nya trossamfund hela tiden. Katolska, ortodoxa och judiska.
Du låter hoppfull?
– Ja, mycket hoppfull. Jag känner mig helt trygg inför framtiden efter att ha läst invandringens historia. Som det så ofta är när man tittar på något ur ett historiskt perspektiv så ser man tydligt att när man stöter på problem och hinder - ja, då löser man dem.
Arbetet inleddes med samtal om pjäsen tillsammans med Scenkont Sörmland. Susanna Alakoski har dessutom träffat och intervjuat olika invandrargrupper och bland annat besökt Eskilstunas finska förening för att få inspiration.
– Jag får hantera ämnet precis som jag vill, men just nu tror jag att det landar i en historia om den finska invandringen till Sverige. Sverigefinnarna är Sveriges absolut största invandrargrupp, de är mycket viktiga för förståelsen av invandring. Där finns oerhört mycket erfarenheter att hämta.
Efter förarbetet med pjäsen konstaterar Susanna Alakoski:
– Det är samma grej för precis alla som invandrar. Nytt land, nytt språk, nya koder. Alla kommer tomhänta och får börja från scratch. Hitta jobb, försöka möblera upp ett tomt hem. Och alla hamnar längst ned på alla typer av skalor. Jobben är desamma nu som förr, de flesta börjar med städning eller att köra buss.
Finns det något som samhället blivit bättre på jämfört med när dina egna föräldrar kom?
– Det har jag svårt att svara på, jag lever ju inte i ett invandrarsammanhang längre. Jag vill tro att det blivit lite lättare, men jag vet inte.
Pjäsen kommer att regisseras av Michaela Granit och för scenografin svarar Karin Lind. Båda har, liksom Susanna Alakoski, rötter i Finland.
– Vi kommer att diskutera upplägget när jag skrivit färdigt. Martina Granit har jag arbetat med tidigare. Våra hjärnor hakar ihop bra. Dessutom är det otroligt roligt att få arbetskamrater efter att ha suttit ensam och skrivit.
Vilken sorts pjäs blir det?
– Ett familjedrama med mycket humor i. Ämnet kan tyckas tungt - men det finns så otroligt mycket roliga saker att plocka fram: Språkförbistring, kulturkrockar och misstolkningar.