Svårt att åtgärda skarvproblemen i Sörmland

Sjöfågeln skarv lever normalt i skärgårdar och vid kuster. De är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Det har gjort dem illa omtyckta av yrkes- och sportfiskare. Men många besväras också av skarvens häckningsplatser. Spillningen är starkt frätande och innehåller bland annat stora mängder ammoniak. Det gör att träd och övrig växtlighet dör där skarvarna häckar. Det kan också spridas en stark lukt från boplatserna.

Strax utanför Trosa ligger ön Snöholmen, där en skarvkoloni häckat i många år. Markvegetationen har till stor del slagits ut och lukten från spillningen sprids med vinden. Kommunen har år efter år ansökt om skyddsjakt – för att skarvkolonin stör besöksnäring, företagare, växtlighet och fiskbestånd – men fått avslag från länsstyrelsen.

Det är inte bara längs kusten som skarven rör upp känslor. Mats Eriksson är ordförande i Mälarens fiskareförbund. Han säger att skarven varit ett stort problem även i Mälaren under tio års tid.

– Skarven river även fisk som är för stor för den att äta, till exempel gös, som är vår ekonomiskt viktigaste art. Riven fisk kan vi inte sälja på fiskauktionerna i Stockholm, säger Mats Eriksson.

Varje sommar sätts omkring 40 ton ål ut i Mälaren.

– Skarven kallas ju också ålkråka och det stämmer verkligen. De äter fruktansvärt mycket av den glasål vi sätter ut, säger Mats Eriksson.

Hans önskan är att helt få bort skarven, men långt ifrån alla håller med honom.

– Många tycker att det är en fin fågel, men för mig är den bara en konkurrent.

Skarven är en skyddad art som inte får jagas. Enda möjligheten är att ansöka om skyddsjakt. Men inte heller det är särskilt effektivt, menar Mats Eriksson.

– Skarven är ingen enkel fågel att jaga, den är snabbflygande och duktig på att dyka. Det är heller inte så många som vill jaga skarv, ingen tycker att det är kul.

Han får medhåll av sportfiskaren Jonas Anglér från Katrineholm, som fiskar mycket i Bråviken.

– Där är skarven absolut ett problem, men även i sjöar som Hjälmaren och Kolsnaren. 

Anglér upplever att skarvarna blivit betydligt fler de senaste tio åren.

– Man kan se flockar på uppåt 1 000 fåglar. De äter enormt mycket och dras till grunda vikar som är skyddade från sportfiske.

Han menar att skarven bidrar till obalans i ekosystemet.

– De kan tömma hela fiskbestånd och de orsakar övergödning eftersom det blir syrefattigt i sjöarna när ingen fisk äter upp småplankton. Man skulle behöva begränsa antalet.

Jonny Dahlgren på Jägareförbundet i Sörmland vill också att skarven begränsas.

– Den behöver finnas, men i lagom mängd. Eftersom den är rödlistad får vi inte förvalta den, alltså skjuta dem för att behålla en bra mängd.

Helena Söderlund på Länsstyrelsen i Sörmland bekräftar att skarven finns i hela länet. Varje år får de in ett tiotal ansökningar om skyddsjakt.

– I år har vi fått in nio ansökningar och beviljat sex av dem. 

Söderlund förklarar att de flesta ansökningar som beviljas rör skyddsjakt under en begränsad tid i anslutning till utplantering av fisk.

– De som inte beviljas har inte kunnat visa underlag på att det finns risk för allvarlig skada.

Vad som är "allvarlig skada" bedöms från fall till fall. Men situationer som den i Trosa kvalar inte in.

– Att de häckar på en holme och det ser illa ut och luktar illa ut utgör inte underlag för skyddsjakt, säger Helena Söderlund.