Förra året dog 1407 kvinnor i Sverige till följd av bröstcancer. Det är något färre än året innan, men ungefär samma antal som de senaste tio åren. Det visar statistik från Socialstyrelsen.
– Det är mycket bra siffror. Trots att antalet som insjuknar ökar, så ligger antalet döda på samma nivå, säger överläkaren Irma Fredriksson till Nyhetsbyrån Siren.
Enligt Irma Fredriksson har förbättrad kirurgi och framför allt onkologisk efterbehandling bidragit till den positiva utvecklingen.
Var nionde kvinna under 75 år drabbas av bröstcancer och i Sverige lever över 90 000 kvinnor som någon gång fått en bröstcancerdiagnos. Birgitta Hellberg i Katrineholm är en av dem. Efter en mammografiunderökning våren 2012 fick hon besked att förändringar hade upptäckts i hennes ena bröst. Hon blev kallad till Bröstcentrum på Mälarsjukhuset.
– Min första tanke var "tänk om jag dör". Efter nya undersökningar fick jag veta att de hittat en knöl som var 1,5 centimeter stor. Sedan följde två jättejobbiga veckor av väntan på nya besked.
Vid nästa besök på Bröstcentrum fick Birgitta Hellberg träffa en läkare.
– Han böjde sig fram till mig och sa "Jag är ledsen, men jag måste berätta att du har cancer". Då bara brast det för mig, säger hon.
Vid operationen ett par veckor senare hade knölen redan vuxit till 5 centimeter.
– Jag hade hormonell cancer. Den är lättbehandlad, men växer snabbt, säger hon.
Birgitta Hellbergs skräck var att behöva ta bort hela bröstet, men det räckte med en del. Operationen gick bra, men det var psykiskt jobbigt efteråt.
– Oron hade tagit mycket på krafterna, säger hon.
Någon månad senare började hon med cellgifter. Och började tappa håret.
– Det lossnade i tussar. Min hårfrisörska blev min bästa vän då. Hon klippte mig så att håret såg tjockare ut än det var och erbjöd sig att komma hem till mig så att jag skulle slippa gå ut. Hon var en trygghet, jag kunde ringa henne och bara prata.
Den halvårslånga cellgiftsbehandlingen fick henne att må väldigt dåligt. Hon hade ont, kräktes, hade svårt att äta och blev väldigt trött. När sedan strålbehandlingen började, mådde hon bättre.
I november 2012 avslutades strålbehandlingen. Fem år senare, i november 2017, blev Birgitta Hellberg friskförklarad.
– Jag är jättetacksam att jag inte drabbades så hårt. I dag kan jag leva samma liv som jag gjorde innan, säger hon.
Men riktigt samma människa som innan sjukdomen, tycker inte Birgitta Hellberg att hon är.
– Jag har blivit lugnare. Förut kunde jag vara lite bjäbbig och kaxig, men i dag har jag större förståelse för folk.
Hennes råd till andra som fått en cancerdiagnos, är att tillåta sig att vara arg och ledsen.
– Jag mådde dåligt och blev så arg på sjukdomen att jag slog i väggarna. Efteråt kändes det bättre, som en befrielse.
Birgitta Hellberg tycker inte att man ska vara rädd att berätta om sin situation för andra.
– Försök vara öppen, men du behöver inte berätta allt. Använd anhöriga och vänner som du kan ty dig till.
Birgitta Hellberg tog också kontakt med bröstcancerföreningen Aurora i Sörmland.
– Vi träffades och fikade, inget märkvärdigt, men det var skönt att prata med några som verkligen förstår.
Birgitta Hellberg vill slutligen ge ett råd till alla kvinnor – att inte hoppa över mammografiundersökningarna.
– Det är jätteviktigt att gå! Tänk om jag hade väntat, efter ett halvår kanske cancern hade spritt sig. Jag hade änglavakt, säger hon.