– Näthat är ett brett begrepp som kan innefatta allt från mobbing till trakasserier och diverse elakheter som kan men inte behöver vara brottsliga, säger Daniel Godman, specialist på området demokrati– och hatbrott inom polisen.

Han säger att polisen alltid agerar på en anmälan om hot och att lagstiftningen är den samma oavsett om brottet sker på nätet eller framförs på annat sätt.

– Vi ser en viss ökning i antalet polisanmälningar om hat och hot mot journalister, men inte i den omfattning som vi skulle önska. Mörkertalet av ärenden som aldrig når oss är sannolikt stort och jag tror att tröskeln för att göra en anmälan tyvärr har höjts på senare år. 

Då hat som fenomen inte är straffbelagt, i kombination med en stark yttrandefrihet, kan det ibland vara svårt att få till de juridiska villkoren som behövs för varje enskilt brott. 

– Vi når dock mer och mer framgång och ofta täcks villkoren för brotten genom att viss lagstiftning har vidgats och moderniserats.

Daniel Godman poängterar att bevisvärderingen i en polisanmälan är allt – det gäller alla brott. När det gäller hat och hot måste en juridisk avvägning ske mellan vad de grundlagsskyddade rättigheterna tillåter och vad som har framförts. 

– Det finns egentligen bara en sak som begränsar våra grundläggande fri-och rättigheter och det är annan lagstiftning som till exempel olaga hot, ofredande och förtal som är vanligt förekommande brottstyper bland journalister och förtroendevalda, säger Daniel Godman.

– Journalister är en utsatt grupp och som nog skaffat sig en lite väl hård hud. Jag tror att det vore bra om yrkeskåren pratade mer med varandra om vad de utsätts för, och hade tydligare rutiner för att hantera hat och hot som de utsätts för, säger Daniel Godman och fortsätter:

– Personer som ägnar sig åt att hata och hota medför en stark negativ påverkan våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter och i förlängningen demokratin. Med sina handlingar vill de tysta genom självcensur eller kanske få bort fokus från vissa ämnen eller frågor.