Klockan tio varje måndag fylls Sporthallen i Sparreholm av en samling glada pensionärer klädda i träningskläder. Järngänget kallar de sig – och glädjen och träningsviljan är minst lika solid som järn.
– Det är ett jättehärligt gäng, vi brukar vara en 12 stycken och det sociala är minst lika viktigt som träningen, säger 75-åriga Jan-Erik Karlsson som tillsammans med frun Anette Karlsson är frekventa deltagare på måndagsträningen men som också håller i gång på egen hand.
– Vi har hund och den ska ut så vi går på många promenader. Sedan tränar jag på gym i Flen medan frun simmar, det är viktigt att röra på sig och man mår så mycket bättre, säger Jan-Erik Karlsson och trampar några fler steg på tjockmattan.
Efter måndagens terminsavslutande cirkelträningspass samlades alla för en fika med diplomutdelning för väl genomförd termin. Den unisona uppfattningen är att snicksnacket över kaffet – och för dagen glöggen – är en stor bidragande orsak till att de trivs på passen som leds av Anette Kumlin.
– Vi tränar först en timme och sedan är det alltid fika efteråt. Vi pratar också om kosten och vi har en våg här så jag ser att de inte tappar muskler, då får jag skälla på dem men det är med glimten i ögat. Men mest har vi roligt, det är viktigt, säger Anette Kumlin.
– Man blir så glad av det här och om man är trött när man går hit är man alltid pigg efteråt. Nettan är ju så kreativ och har sådan fantasi, hon hittar på en massa olika övningar och vi använder samma muskler här som på gymmet, säger Gunilla Jacobsson och refererar till när träningsgruppen tidigare höll till på Båvens hälsocenter.
– Det är större plats här och fungerar jättebra, nu har vi blivit några till sedan sist också och fler är välkomna, säger Anette Kumlin.
Nu tar träningarna julledigt till den 9 januari men samtliga runt fikabordet intygar att de ska hålla i gång på egen kammare. En förhoppning om framtiden som skulle kunna underlätta träning även utanför den schemalagda måndagsträffen är ett utomhusgym.
– Vi har varit i Mariefred och tittat på det fina de har där, det är i trä och inte sådana stålmaskiner som de har i Flen. Vi hoppas de kan bygga ett sådant här också, säger Gunilla Jacobsson.