Änder engagerar när det blir minusgrader

Minusgraderna gör det svårare för många av våra vilda djur att klara sig. För sjöfåglar, som änder, blir det svårare att hitta mat och öppet vatten att simma i.

Tidigare har Strängnäs kommun hyrt pumpar för att hålla vattnet öppet åt änderna när det blir riktigt kallt. I år finns det inga planer på det, utan änderna får klara sig själva bäst de kan.

– Att kostnaden tas från skattemedel är en viktig faktor, men inte huvudskälet. Det är att det blir sanitärt ohållbart med tama änder i stadsmiljö, säger Sixten Skullman (M), ordförande för teknik- och servicenämnden.

Han anser att änderna inte ska vänjas vid att vistas i stadskärnorna, vare sig i Strängnäs, Stallarholmen eller Mariefred. Där finns inga naturliga fiender för fåglarna. När de matas finns det också risk för att andra skadedjur som råttor och möss börjar trivas.

Beslutet att det inte blir några pumpar upprör stallarholmsborna Lennart Pettersson och Margareta Lagergren. De är två av de frivilliga krafter i kommunen som stödmatar änderna under de kallaste perioderna. De får lite pengar från en ideell viltvårdsförening som går till fågelmat, men några pengar till att hyra egna pumpar har de inte.

– Vi har ringt och tjatat på kommunen men de vägrar, säger Margareta Lagergren.

De visar en udde en bit ifrån Östabadet där de brukar hälla ut säd åt änderna, och smakprovet hon har med sig orsakar en trängsel utan dess like. En plötslig rörelse från oss människor framkallar en kraftfull vindpust från tusen flyende andvingar, men snart vågar de sig tillbaka igen. På några minuter är vartenda sädeskorn borta.

Blir de inte tama om de lär sig att de får mat här?

– Jo, men vi matar inte om det inte blir is och hopplöst läge. Annars kommer man att få hämta döda änder i säckvis, säger Margareta Lagergren.

Hon menar att många av änderna är uppfödda i fångenskap och utsläppta för jaktens skull.

– De har inga instinkter och vet inte att de måste flyga söderut när det blir kallt. Att släppa ut dem utan inlärning är rena djurplågeriet och det blir mer och mer för varje år, säger hon och önskar att uppfödarna själva var tvungna att mata och sköta om fåglarna på vintern också.

Enligt länsstyrelsen är det i nuläget åtta uppfödare i Sörmland som har tillstånd att ha vuxna fåglar för avel eller att köpa in och föda upp nykläckta ällingar, som andungarna kallas. Uppfödarna besöks av djurskyddshandläggare och vilthandläggare som ska kontrollera att djuren har det bra innan de släpps ut, men i det vilda får fåglarna stå på egna ben.

Änder i norra Sverige väljer att flytta söderut på vintern för att inte behöva frysa eller svälta ihjäl. I Skåne stannar de flesta änderna kvar året om. I Mälardalen är det ungefär hälften som flyttar, enligt Johan Elmberg som är professor i zooekologi vid högskolan i Kristianstad.

– Milda vintrar går det bra, tuffa vintrar dör de som flugor, säger han.

Han är en del av ett internationellt forskningslag som forskar om just gräsänder. Många frågar honom om det är just de uppfödda änderna som stannar kvar, eftersom de inte har lärt sig att de kan flytta till varmare breddgrader. Det finns dock inget enkelt svar på den frågan.

– Vi vet att de som sätts ut i genomsnitt flyttar senare och att de flyttar en kortare sträcka. Men det är bara ett genomsnitt. Det är svårt att säga vilka änder som är vilda och tama, de blandar sig och vi kan inte ta blodprov på alla änder som dör, säger Johan Elmberg.

Bristen på öppet vatten är inte något stort problem för änderna, menar han. Då flyger änderna bara vidare tills de hittar det. Riktigt kalla vintrar är det många änder som dör, men det är inte nödvändigtvis något dåligt.

– Det är en naturlig process. Det låter hårt, men det är meningen att en del ska stryka med. Om alla slutade att flytta och blev kvar, skulle alla dö om det kom en riktigt kall vinter, säger han.