Minusgraderna gör det svÄrare för mÄnga av vÄra vilda djur att klara sig. För sjöfÄglar, som Ànder, blir det svÄrare att hitta mat och öppet vatten att simma i.
Tidigare har StrÀngnÀs kommun hyrt pumpar för att hÄlla vattnet öppet Ät Ànderna nÀr det blir riktigt kallt. I Är finns det inga planer pÄ det, utan Ànderna fÄr klara sig sjÀlva bÀst de kan.
â Att kostnaden tas frĂ„n skattemedel Ă€r en viktig faktor, men inte huvudskĂ€let. Det Ă€r att det blir sanitĂ€rt ohĂ„llbart med tama Ă€nder i stadsmiljö, sĂ€ger Sixten Skullman (M), ordförande för teknik- och servicenĂ€mnden.
Han anser att Ànderna inte ska vÀnjas vid att vistas i stadskÀrnorna, vare sig i StrÀngnÀs, Stallarholmen eller Mariefred. DÀr finns inga naturliga fiender för fÄglarna. NÀr de matas finns det ocksÄ risk för att andra skadedjur som rÄttor och möss börjar trivas.
Beslutet att det inte blir nÄgra pumpar upprör stallarholmsborna Lennart Pettersson och Margareta Lagergren. De Àr tvÄ av de frivilliga krafter i kommunen som stödmatar Ànderna under de kallaste perioderna. De fÄr lite pengar frÄn en ideell viltvÄrdsförening som gÄr till fÄgelmat, men nÄgra pengar till att hyra egna pumpar har de inte.
â Vi har ringt och tjatat pĂ„ kommunen men de vĂ€grar, sĂ€ger Margareta Lagergren.
De visar en udde en bit ifrĂ„n Ăstabadet dĂ€r de brukar hĂ€lla ut sĂ€d Ă„t Ă€nderna, och smakprovet hon har med sig orsakar en trĂ€ngsel utan dess like. En plötslig rörelse frĂ„n oss mĂ€nniskor framkallar en kraftfull vindpust frĂ„n tusen flyende andvingar, men snart vĂ„gar de sig tillbaka igen. PĂ„ nĂ„gra minuter Ă€r vartenda sĂ€deskorn borta.
Blir de inte tama om de lÀr sig att de fÄr mat hÀr?
â Jo, men vi matar inte om det inte blir is och hopplöst lĂ€ge. Annars kommer man att fĂ„ hĂ€mta döda Ă€nder i sĂ€ckvis, sĂ€ger Margareta Lagergren.
Hon menar att mÄnga av Ànderna Àr uppfödda i fÄngenskap och utslÀppta för jaktens skull.
â De har inga instinkter och vet inte att de mĂ„ste flyga söderut nĂ€r det blir kallt. Att slĂ€ppa ut dem utan inlĂ€rning Ă€r rena djurplĂ„geriet och det blir mer och mer för varje Ă„r, sĂ€ger hon och önskar att uppfödarna sjĂ€lva var tvungna att mata och sköta om fĂ„glarna pĂ„ vintern ocksĂ„.
Enligt lÀnsstyrelsen Àr det i nulÀget Ätta uppfödare i Sörmland som har tillstÄnd att ha vuxna fÄglar för avel eller att köpa in och föda upp nyklÀckta Àllingar, som andungarna kallas. Uppfödarna besöks av djurskyddshandlÀggare och vilthandlÀggare som ska kontrollera att djuren har det bra innan de slÀpps ut, men i det vilda fÄr fÄglarna stÄ pÄ egna ben.
Ănder i norra Sverige vĂ€ljer att flytta söderut pĂ„ vintern för att inte behöva frysa eller svĂ€lta ihjĂ€l. I SkĂ„ne stannar de flesta Ă€nderna kvar Ă„ret om. I MĂ€lardalen Ă€r det ungefĂ€r hĂ€lften som flyttar, enligt Johan Elmberg som Ă€r professor i zooekologi vid högskolan i Kristianstad.
â Milda vintrar gĂ„r det bra, tuffa vintrar dör de som flugor, sĂ€ger han.
Han Àr en del av ett internationellt forskningslag som forskar om just grÀsÀnder. MÄnga frÄgar honom om det Àr just de uppfödda Ànderna som stannar kvar, eftersom de inte har lÀrt sig att de kan flytta till varmare breddgrader. Det finns dock inget enkelt svar pÄ den frÄgan.
â Vi vet att de som sĂ€tts ut i genomsnitt flyttar senare och att de flyttar en kortare strĂ€cka. Men det Ă€r bara ett genomsnitt. Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga vilka Ă€nder som Ă€r vilda och tama, de blandar sig och vi kan inte ta blodprov pĂ„ alla Ă€nder som dör, sĂ€ger Johan Elmberg.
Bristen pÄ öppet vatten Àr inte nÄgot stort problem för Ànderna, menar han. DÄ flyger Ànderna bara vidare tills de hittar det. Riktigt kalla vintrar Àr det mÄnga Ànder som dör, men det Àr inte nödvÀndigtvis nÄgot dÄligt.
â Det Ă€r en naturlig process. Det lĂ„ter hĂ„rt, men det Ă€r meningen att en del ska stryka med. Om alla slutade att flytta och blev kvar, skulle alla dö om det kom en riktigt kall vinter, sĂ€ger han.