Det välskrivna dramat höjdes till skyarna efter att Richard Burton och Elizabeth Taylor gestaltat det medelålders gifta paret George och Martha på vita duken för nästan exakt 50 år sedan.
– Jag har, ända sedan slutet på 70-talet då jag själv började med teater på allvar, levt i mina drömmar med att någon gång få sätta upp "Vem är rädd för Virginia Woolf?". En stund var jag besatt av filmen och framför allt skådespelarna Richard Burtons och Elizabeth Taylors tolkningar av huvudrollsinnehavarna, säger regissören Kersti Olin.
Hon är påtagligt upprymd inför kvällens premiär och tycker att skådespelarna gjort ett fantastiskt jobb under det halvår som repetitionsarbetet pågått.
– Det är ett stort och köttigt drama och en utmaning i sig att sätta upp en sådan här klassiker i en liten håla. I Sverige är normalt sett all finkultur hänvisad till storstaden, men jag vill visa att det även kan gå hem här i Stallarholmen.
Skådespelarna är handplockade och Kersti Olin har låtit sin intuition styra vid rolltillsättningen. Här får Tommy Hjernert gestalta den passivt aggressiva George medan hans maka, den provocerande och förödmjukande Martha, spelas av Malin Olin-Johansson. De har på en tillställning bjudit hem det unga paret Nick och hans berusade fru Grynet, som spelas Arvid Ljungqvist och Helena Hedqvist, på efterfest.
– Jag träffade Helena när jag var och handlade på ICA och jag kände direkt: Här har jag Grynet!
– Det är väldigt krävande roller som alla fyra gör och de har verkligen "jobbat som svin". Textmängden är bitvis utmanande stor men det märks ändå att Edward Albee tänkt på skådespelarna när han skrev pjäsen, säger Kersti Olin.
Hon framhåller att det blir något speciellt när amatörer spelar och att det tvingar fram en annan äkthet.
– De kan, liksom rutinerade yrkesskådespelare, inte gömma sig bakom teknik och erfarenhet. De måste blotta sig på ett annat sätt.
Helena Hedqvist har flyttat till Stallarholmen från Värmland. Där jobbade hon med Säffleoperan och var med i en humorgrupp.
– Då hade jag blåställ och sjöng Eddie Meduza. Ganska långt från det här kan man tycka, men principen är densamma. Man måste bara våga kasta sig ut, säger hon.
Kersti Olins version av "Vem är rädd för Virginia Woolf?" är en klassisk tolkning i 60-tals tappning, som skalats ned till en intensiv tvåaktare. Tre föreställningar är planerade att hållas i Gula industrihuset, innan den sätts upp på Biohuset i Mariefred, teater Castor i Södertälje och i Thomas arena i Strängnäs.