"Vad nålen ritar - en berättelse om Nordkorea" kom till när sonen Nestor tog sin dagliga tupplur.
– På den tiden sov han ganska länge, minns Simon Hessler när vi når honom vid kanten av en sandlåda där Nestor, som nu hunnit bli två år och inte längre sover i onödan, leker för fullt.
– Min sambo hade under en längre tid intresserat sig för det slutna Nordkorea och ämnet fascinerade också mig. Det är ju den sista utposten i världen som ännu är outforskad. Det spelar ingen roll hur mycket man än googlar och wikipedar, man får ändå inte veta vad som händer i landet.
Nordkorea gör sig därmed extremt bra för den som vill hitta på själv, konstaterar Simon Hessler som aldrig varit där men gärna skulle åka dit.
– Att vi vet så lite om landet och människorna sätter igång fantasin. Det är som en helt tom projektionsyta där man kan lägga in nästan vad man vill.
Bokens huvudperson Yip Mi-Ran, gör sitt yttersta för att försöka leva rätt i ett totalitärt system. Till slut hamnar hon ändå i de styrandes nät och ansluts till en lögndetektor.
Men "Vad nålen ritar" är inte en roman i vanlig bemärkelse. Prosan varvas med grafiska framställningar, text och bild går i varandra och Yip Mi-Rans historia berättas med en rad olika grepp.
– Både prosan och grafiken är meningsbärande i boken, båda delarna är lika viktiga, säger Simon Hessler som är utbildad i grafisk design både i London och på Konstfack i Stockholm.
– Jag experimenterade en del med den här typen av form under min utbildning på Konstfack, men jag har inte tagit ut svängarna lika mycket tidigare som när jag jobbade med "Vad nålen ritar".
Själva begreppet grafisk roman är inget nytt. Redan på 1700-talet gavs en av de första ut när den Laurence Sterne, känd som präst och humorist, skrev "The Life and Opinions of Tristram Shandy, Gentleman".
I dagarna fick Simon Hesslers grafiska roman omdömen som "om det finns en enda skönlitterär skildring av Nordkorea du verkligen borde läsa, så är det den här" och "vidgar fältet för vad litteraturen är" av Svenska Dagbladets recensent.
– Jag höll på att ramla baklänges, säger Simon Hessler. Jag är både glad och förvånad. Det är dessutom väldigt roligt för mitt förlag, Sjösala, som vågat satsa på något så experimentellt. Jag tror bokbranschen mår bra av att våga tänka nytt. Men kanske krävs litet förlag för att det ska bli av.