– Hi I´m Chris, säger Christopher Siegmund, när han skakar hand innanför huvudentrén till Strängnäsfabriken.
Han är noga med att påpeka att det är förkortningen av sitt namn som han lystrar till.
– Det är bara mamma som säger Christopher, och bara när jag har gjort bort mig, säger han skämtsamt.
Chris Siegmund är uppvuxen i den lilla staden Fairbury i Illinois.
– Det är vad ni i Sverige kallar för en håla.
Med dubbel högskoleexamen inom biokemi och inom affärsadministration, visste han direkt efter studietiden att han ville arbeta inom läkmedelsindustrin. En karriär som har gett honom uppdrag i världsstäder som New York och Dublin. För Pfizer har han arbetat i sju år, senast i Dublin som chef för Pfizers fabrik där. Då med samma ansvar som han sedan december har för företagets Strängnäsfabrik.
Hur hamnade du i kalla Skandinavien?
– Den här fabriken är känd för sin kultur och personalens positiva attityd. Det märkte jag när jag var på besök här i Strängnäs. Sverige är ett bra land att bo och arbeta i. Kylan är inte så farlig, jag tycker att det har varit rätt fint hittills. Mörkret är inte heller i närheten av så illa som jag har fått det beskrivet. Det är inte mycket värre än i Irland på vintern.
Han pendlar till Strängnäs från bostaden i Stockholm. Även om han själv kan tänka sig att bo i Strängnäs har hans sambo lättare att hitta jobb i Stockholm. Själv ser han till att timmarna i bilen till och från jobbet inte går till spillo.
– Jag håller på att lära mig svenska. Definitivt en utmaning men är du bekväm med generande uttal så ska det gå. Det fungerar inte att ta del av livet här utan att kunna språket.
Hur är den svenska företagskulturen jämfört med andra länder du har arbetat i?
– USA är stort och har olika kulturer i olika stater. Men det är inte jättestora skillnader mot här. I Sverige är det mer fokus på balans mellan yrkesliv och familjeliv och där finns likheter med Irland. I USA inleds en konversation med frågan; vad arbetar du med? I Irland är frågan var du bor. I USA identifierar man sig med jobbet, i Irland handlar det om var man bor och växte upp.
Hans arbetsdag består av många möten och övergripande planering.
– Dagligen ska jag hålla kontakten med hela kedjan av tillverkningen, från leverans av råmaterial till att säkerställa att vi levererar vår produkt i tid. Jag har även det bredare ansvaret när det gäller fabrikens behov de närmaste två–tre åren.
Strängnäsfabriken tillverkar inga piller utan bara läkemedel som injiceras i patienten. Just nu tillverkas tillväxthormon, tillväxthämmare och en medicin mot blodpropp. Pfizer har även en fabrik i Sanford i sydöstra USA med samma tillverkningsmöjligheter som Strängnäsfabriken. För Strängnäs är det en konkurrent men självklart finns det andra tillverkare på fler platser på jorden.
Sverige är inget låglöneland där exportindustrier vanligen föredrar att ha tillverkning. Men låga kostnader är inte den enda faktorn när Pfizer väljer tillverkningsland.
– Produkterna vi tillverkar här i Strängnäs i dag är väldigt viktiga för våra patienter. Självklart är det viktigt att vi fortsätter att leverera med samma höga kvalitet som vi har nu. Pfizer bryr sig inte bara om kostnader. Det är mycket fokus på kvaliteten på medicinerna, personalens yrkeskunnande på fabriken och pålitligheten i tillverkningsprocessen.
För Chris Siegmund blir ett av de viktigaste målen att se till att Strängnäsfabriken med 201 anställda inte konkurreras ut. För att klara det blir det nödvändigt att i framtiden säkra att fler produkter tillverkas i Strängnäs. Det kan handla om någon av Pfizers 120 egna produkter men också om att andra läkemedelsföretag väljer att tillverka i Strängnäsfabriken på kontrakt.
– Jag hoppas kunna hjälpa till att få hit ytterligare produkter så att vi säkrar framtiden för Strängnäsfabriken. Förhoppningsvis får de som arbetar här i dag se sina barnbarn arbeta här i framtiden.