Efter år av byråkrati – sagans värld blir verklig

I höst tas det första spadtaget till den första etappen, som omfattar stigens början – och dess slut. Bakom upplägget finns en pedagogisk tanke, säger Catharina De Geer och illustrerar idén med en än så länge fiktiv kaninrumpa.

– Säg att stigen börjar med exempelvis en kaninrumpa – och slutar med en kanin. Då kan man fylla på med sina egna bilder däremellan, skapa sin egen sagovärld. Vart tog kaninen vägen? Är den lika lång som stigen? Är det fler än en kanin? Finns ett helt kaninsamhälle i berget?

Målgruppen är främst förskole- och lågstadiebarn, som också ska få bidra till stigens utformning genom att dels tycka till om vad den ska kantas med, dels kanske måla sittbänkar eller annat.

De konstverk som ska markera stigens början och slut ska dock formges av en känd konstnär. En väletablerad kvinnlig skulptör, enligt Catharina De Geer, som inte vill avslöja namnet än eftersom inget avtal är underskrivet.

Initiativtagaren backar tillbaka till när hon blev invald i kulturnämnden 2014, full av entusiasm och idéer – bland annat den om en sagostig.

– Alla tyckte det var en bra idé, men i politiken måste idéer hanteras på ett formellt sätt.

Så, förslaget formulerades, diskuterades, hanterades och blev våren 2016 en motion från KD. Den ledde i sin tur fram till en arbetsgrupp på kulturkontoret, där bland annat kommunens konstnärliga rådgivare Pia Rystadius ingått. En barnkonsekvensanalys har gjorts, där även en grupp sexåringar deltagit.

Nu i maj, efter nästan fem år, klubbade en enig kulturnämnd igenom beslutet.

Upplevelsestigen ska placeras på Långbergets södra sida, nära Isabellagården och Trollskogens förskola. Den första etappen beräknas kosta 420 000 kronor och Catharina De Geer är extra nöjd med att det inte går åt några skattemedel.

Stigen finansieras helt via Wåhlins fond, vars avkastning är öronmärkt till konstnärlig utsmyckning av offentliga platser i Strängnäs.

– Wåhlins fond har varit min tanke från början. Hur mycket som är avsatt till de två andra etapperna är inte sagt, men jag hoppas på något liknande som den första.

Hon är full av entusiasm och lägger fram tanken om att konceptet lätt kan kopieras även av andra kommundelar, även om de inte har tillgång till stora fondpengar.

– Det är bara att knycka idén och låta barnen själva skapa konsten.