Risslade i jultröjor, med skiftande tydlighet, släntrar ensemblen in i till onsdagskvällens repetition i Thomas arena. Då har redan scenarbetartrion, Agneta Bodegren, Kristina Krigholm och Emelie Johansson, varit på plats en bra stund. Denna kväll ska de finslipa inför alla kostymbyten och kontrollera rekvisitan.
Mona Carlsson, som verkar fixa med det mesta, dukar fram kaffe, läsk och gigantiska muffins. Några av skådespelarna kommer direkt från jobbet och det är bra med lite extra energi inför kvällens långgnuggning.
– I kväll kör vi så länge vi bara orkar och det blir nog minst fyra timmar, säger Cecilia Berggren Israelsson som delar producentuppdraget med revyräven Stig Josfalk.
Hon har varit engagerad i Strängnäsrevyn under många år och jobbat med allt från sången, till biljettförsäljning och haft sysslor bakom scenen. Rollen som producent är en ny utmaning.
– Jag blev tillfrågad och svarade ja. Tidigare har jag också arbetat med ungdomsrevyn och jag är väl bekant med både ensemblen och Stig Josfalk. Det känns spännande på ett bra sätt och nu börjar det mesta sätta sig.
Den senaste veckan har varit intensiv för hela gänget och onsdagskvällens repetition är den sista innan gänget återsamlas på annandagen.
– Nu kör vi stenhårt i kväll och så, över den där julledigheten, brukar det bli någon sorts magi som gör att alla bitar faller på plats, säger Brita Johansson strax innan hon börjar sjunga upp.
Strängnäsrevyn är ingen utpräglad lokalrevy. Meningen är att vem som helst ska kunna se den med behållning. Det är korta rappa sketcher som blandas med sångnummer och aktuella händelser. På Facebook och Instagram går det att följa årets revy. I dessa kanaler lägger de upp aptitretare från arbetet och en hel del gamla örhängen. Till årets version, som passande nog heter Efterfesten, utlovas så mycket mer än traditionell buskis.
– Det är inte alltid gylfen måste vara öppen för att det ska bli skoj, säger skådespelaren Peter Lövegard och fortsätter:
– Utan att avslöja för mycket så kan såväl Avicii som någon presidentkandidat och någon liten könsroll finnas med på årets repertoar.
Den korta fikapausen är slut och jobbet uppe på scen tar vid. Det går undan mellan alla byten och Cecilia Berggren Israelsson håller koll och kommer med uppmuntrande direktiv nere från främre bänkraden. Det är ett väloljat maskineri som tuffar på till Roger Anderssons sköna gitarrspel. De ser ut att ha kul tillsammans och stämningen smittar snabbt av sig.
– Vi har massor med bra grejer som vi skrattar jättemycket åt redan och då är det ändå en vecka kvar till premiären, säger veteranen Anna-Lena Skoog Clazon och garvar.