Bo Gyllenberg som avled 2012 var från Strängnäs men arbetade och var bosatt i Stockholm. I Bosses samling, som jag fick överta efter hans död, finns många unika bilder som jag fortsättningsvis vill visa och skriva om.
Huset Nygatan 23 var det enda huset med tegelfasad som byggdes i kvarteret Åkern åren efter sekelskiftet 1900 och ett av de tre hus som blev kvar efter alla rivningar. Jag har tidigare nämnt att huset var byggt 1903 men det bör vara 1906–1907 som det stod färdigt. Under huggsexan om tomterna i kvarteret under 1960- och 70- talen köpte byggmästare Herman Larsson husen vid Nicandergatan och hörnhuset Nygatan 23 och Trädgårdsgatan 26, 28, och 30 som senare alla nybyggdes med röda tegelfasader. De andra husen och tomterna i kvarteret köptes av byggmästarna Gunnar Graflund och Sven Karlsson.
Det var byggmästare A.J. Dohlwitz som hade byggt det stora tegelhuset i hörnet Nygatan–Trädgårdsgränd, nuvarande Nicandergatan. Han bodde själv där till sin död 1924 och ägandet stannade inom familjen då tre döttrar fortsatte som ägare. Dohlwitz byggde även de övriga husen vi ser på bilden vid Nicandergatan samt huset Trädgårdsgatan 26.
Hörnhuset vid Nygatan hade en rikt utsmyckad fasad och ett putsat burspråk mot Nygatan med en vacker avslutning och med en liten balkong ovanpå burspråket. De två entréerna, en mot Nygatan och en mot Nicandergatan var elegant valvformade. Byggmästare Dohlwitz son Axel som var murare flyttade in i det nya huset med sin stora familj och jag kan tänka mig att han här som murare hade gjort sitt mästerarbete. Till höger på bilden skymtar genom kvarteret Trädgårdsgatan 38, det sista huset vid Trädgårdsgatan i hörnet vid Höjdgatan som senare blev Turisthotellet, byggt 1906.
Det är byggmästare Dohlwitz dotter Ida som poserar framför huset med lille Sten och i lägenheten högst upp i hörnet står en mansperson, kanske byggmästaren själv? Kortet är ett privatfoto skickat och frankerat till julen 1908. Det här huset var det enda större flerfamiljshuset i Strängnäs med tegelfasad under 60 år fram till att huset Nicandergatan 11 uppfördes 1966 av byggmästare Herman Larsson. I övrigt finns tegelfasader på bankhusen vid Storgatan som byggdes 1909 och 1915 samt på ett par villor.
Byggmästare Herman Larsson lät 1967 totalrenovera hela huset Nygatan 23, nytt trapphus och alla lägenheter blev fullt modernt rustade vilket var nödvändigt efter 60 år. Det blev ett nytt värmesystem som anslöts från det nya huset Nicandergatan 11 och mekanisk ventilation till alla lägenheter. Även exteriört skedde den förändringen att en ny entré i vinkeln på gårdssidan ersatte de tidigare två entréerna mot gatan, burspråket togs bort och yttertaket byttes.
Samtidigt spritputsades hela fasaden och den gamla tegelarkitekturen försvann. Det var några stora ingrepp i fasaden som kanske kan förklara att huset putsades. Synd att det inte gick att bevara tegelfasaden men vi får glädja oss att fotografiet på huset finns kvar. Alltid något.
Den lilla fabriksbyggnaden vid Nicandergatan 11, som revs för att ge plats åt Herman Larssons nya hyreshus med 11 lägenheter, hade inrymt många verksamheter – snickerifabrik, Frälsningsarmén, gymnastiksal, Lantmannaskolan, tapetserarverkstad samt möbelutställning under olika perioder för Petterssons Möbler och Uno Wennerbergs Möbeltjänst.
Lantmannaskolan invigdes till hösten 1914 av landshövding Lennart Reuterskiöld. Ovanför den svarta tavlan kunde de blivande lantbrukarna med stora bokstäver läsa Erik Gustaf Geijers strofer ur Höstsvedet "Odlaren strör i mörka mullen fröets sådd till kommande skörd. Däröver vandrar höstens skurar, däröver bäddar vinterns snö".
När det gällde nybyggnationen vid Nygatan 33 beslutade byggnadsnämnden 1977 efter protesterna vid rivningen av de tre husen vid Nygatan att Graflunds nybygge vid gatan skulle putsas eller slammas för att bättre passa in med de omgivande husen, så gjordes också. Vid nybyggnationen av husen vid Nicandergatan och Trädgårdsgatan i mitten av 1960-talet fanns inte det kravet.
En förklaring kanske är att vi efter 1960-talets rivningsvåg blivit lite mer miljömedvetna.
Inge Fritte Bergqvist