Som tidningen har berÀttat vid flera tillfÀllen pÄgÄr nedskÀrningar inom skolans verksamheter för att nÄ en budget i balans. VÄrens lönebesked har inte fallit i god jord. Flera lÀrare har slutat sin anstÀllning inom StrÀngnÀs kommun. Och nyligen sa tvÄ rektorer upp sig.
Peter Jedars uppsÀgning frÄn tjÀnsten som rektor för Paulinska skolan var droppen som fick bÀgaren att rinna över, beskriver Eva Hunter som Àr LÀrarförbundets ordförande i StrÀngnÀs. Fackanslutna lÀrare pÄ skolan bad om ett möte för att fÄ tillfÀlle att diskutera. LÀrarförbundet och LÀrarnas riksförbund gick samman och bjöd in medlemmar över hela kommunen.
Omkring 100 av dem mötte kommunens företrÀdare i konsertsalen pÄ tisdagen.
â Egentligen borde vi inte sitta sĂ„ hĂ€r. Det sĂ€nder en konstig signal om att det Ă€r "vi" och "ni". Det Ă€r ju "vi tillsammans", sa kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) som inledde med att berĂ€tta om den politiska prioriteringen att fĂ„ socialnĂ€mndens ekonomi pĂ„ fötter detta Ă„r.
â Det var svĂ„rt att göra den avvĂ€gningen. Men nu, sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt in pĂ„ Ă„ret, ser vi resultatet av det. Vi har kontroll pĂ„ socialnĂ€mndens ekonomi och det Ă€r avgörande för att vi ska kunna prioritera skolan 2016.
Utöver Jacob Högfeldt var fem kommunrepresentanter pÄ plats för att svara pÄ lÀrarnas frÄgor: barn- och utbildningspolitikerna Patric Johansson (M) och Pia Steensland (KD), kommunchef Per BÀckström, grundskolechef Katarina Holmsten och Pernilla Lejderud frÄn personalavdelningen.
MÄnga frÄgor stÀlldes, men flera blev utan svar.
â Kommer vĂ„r nĂ€sta rektor att fĂ„ det som Peter Jedar inte fick? Eller kommer han eller hon ocksĂ„ kĂ€nna sig tvungen att sluta? undrade en av lĂ€rarna frĂ„n Paulinska skolan.
â De smĂ„ byskolorna kostar mycket pengar och försvĂ„rar för alla andra skolor. Ăr det inte ett systemfel? frĂ„gade en annan.
Jacob Högfeldt lovade att detta inte var det sista mötet han har med lÀrarna, och att kommunen kommer att Äterkomma med sÄ mÄnga svar som möjligt.
NĂ„gra lĂ€rare passade pĂ„ att berĂ€tta om sin vardag. En berĂ€ttade om kollegerna som mĂ„r allt sĂ€mre som en följd av den stressigare tillvaron. NĂ„gon annan berĂ€ttade om frustrationen över att ha flera barn i klassen som har behov av sĂ€rskilt stöd â men att bara nĂ„gra fĂ„r en elevassistent, och det pĂ„ deltid.
â NĂ€r inte de Ă€r dĂ€r ska jag vara bĂ„de assistent och lĂ€rare. Samtidigt ska jag undervisa de andra barnen. Jag hinner inte med alla och jag Ă€r inte ensam om att kĂ€nna sĂ„.