I slutet av maj var jag på ridsemester på Irland. Det var en alldeles makalös upplevelse som jag kan rekommendera alla ridvana och det minsta naturintresserade. Vi red i fyra till sex timmar om dagen i en 15 mil lång ritt genom sydvästra Irland. Vi sov på olika ställen längs vägen, och hästarna fick vila på nya fält varje natt till dess att vi nådde havet som var vår slutdestination.
Det där fick mig att börja leta efter sadelväskor, lättviktstält och portabla stängselstolpar. Tänk om Freyfaxi kunde bli en äventyrshäst att upptäcka skog och mark med? Rida några timmar, slå läger på någon vacker plats, laga mat över öppen eld och låta honom beta i en provisorisk hage intill... vilken dröm! Men dit är det en lång väg, med många timmars träning och ett par års mognad, kvar.
I lördags var jag på Näsbyholm, där spanska hästar visade upp sig i absolut toppform. Vilka hästar! Vilka ryttare! Vilken stämning! Då väcktes tankarna på att börja tävla min häst i stället, men även det är ett långsiktigt mål som kräver mycket arbete.
Läs mer om pura raza española-hästarna här på på strengnastidning.se.