På kvällar kollade jag Sportspegeln och på helger lyssnade jag på Radiosporten och såg Tipsextra. Det gjorde ont när mitt lag förlorade. Jag minns till och med hur jag gick in i köket och satte mig att grina när Färjestad fick stryk i en hemmamatch mot SSK. Året var 1986, det var SM-final och båda lagen var jämna. Att förlora en hemmamatch var katastrof. Det gjorde ont i hjärtat men lyckan vände och mitt lag vann finalserien den gången.
Med åren har något hänt. Intresset har bleknat och det är inte svart eller vitt, vinna eller försvinna längre. Jag bryr mig allt mindre om idrotten. På något vis är det universums storslagenhet som förtar sportintresset. Vinna eller försvinna men livet går vidare.
Just nu pågår VM i fotboll. En tillställning som präglade allt när jag var liten. Hittills har jag inte sett en enda hel match. Jag bryr mig inte och det är trist. När jag brann för sporten så fick jag pulspåslag i varenda anfall. Att jag inte längre känner något har gjort livet lite fattigare.