Någon gång mellan hägg och syren gick vi till butik efter butik för att hitta de allra finaste avslutningskläderna.
Ett år, kanske kan det ha varit i tvåan eller trean, valde jag ett par kritvita jeans. Och så jag älskade de där byxorna! Jag hade dem på mig nästan varje dag hela sommarlovet. Lagom till skolstarten hade de gräsfläckats, lerstänkts och matkladdats så mycket att det inte längre gick att få dem rena.
I sexan kapitulerade jag inför det kjol- och klänningsmotstånd jag känt hela min barndom. I en grönmönstrad klänning och ett par sandaler med korksula, mina första skor med en liten klack, kände jag mig väldigt fin. Men aldrig så fin som i den småblommiga fladderbyxa med matchande väst som mamma sydde åt mig inför någon av mina första skolavslutningar. För några år sedan skrattade jag högt när jag såg bilder på den tidiga 90-talsutstyrseln. Men med dagens mode, med galet mönstrade byxor i tunna tyger, hade den nog väckt avund på vilken avslutning som helst.