Stridsvagn S kan sägas utgöra grunden som den moderna svenska armén har varit byggd på. Det var Stridsvagn S, eller 103 som den också heter, som skulle stoppa den ryska Björnen om den lyckades ta sig förbi den finska försvarsmuren. Stridsvagn S är en av många fordon som har utgjort det svenska mekaniserade försvaret sedan första världskrigets slut. Hur stridsvagnar, luftvärnskanoner och pansarbilar har moderniserats över tid går att studera på Arsenalen.
Inne i den rymliga utställningssalen doftar det smörjfett, olja och drivmedel.
– Fordonen läcker lite. De är ju tömda men det går inte att få bort allt, säger Kurt Olsson, museivärd.
De tonnagestinna maskinerna är inga sportbilar med förfinat, kompakt och slutet system. I den traditionella svenska armén skulle en värnpliktig kunna reparera det mesta. Armén använde tung och relativt enkel mekanik, inte elektriska insprutningsmotorer.
Det blir tydligt för besökare så fort entrédörren till utställningslokalen slås upp. Direkt tonar Stridsvagn 21 upp sig, den första pansarvagnen på svensk mark. En tysk konstruktion med vevstart som försvarsmakten köpte efter första världskriget. De tio svenska Stridsvagn 21 hamnade i Stockholm på Göta livgarde. Sedan dess har en stor mängd olika bepansrade fordon testats och använts i försvaret av Sverige. En del av dem finns bara i ett exemplar och några går att se på Arsenalen.
Ett exempel är en stridsvagn byggd av Renault.
– Den här skulle egentligen ersätta 21:an. Det blev bara en för maskinellt var den egentligen inte så bra, säger Kurt Olsson.
En annan unik maskin är Stridsvagn försöksmodell 31, byggd i plåt och trä av skånska Landsverk. Plåt i stället för stål lämnar skyddet för soldaten mycket att önska och det blev bara ett exemplar även av den. Men försöksmodell 31 var en prototyp med finess för utanpå larvbanden hänger fyra lastbilshjul i luften. Dessa sänktes ner under färd om maskinen hamnade på en väg. Då kunde det annars så långsamma fordonet plötsligt köras i 70 kilometer i timmen.
Världens försvarsmakter har aldrig lagt resurser på vackra linjer och kulörta färger. I Arsenalen är de kantiga objekten målade i mossgrönt, brunt, svart och grått. Färger som härmar naturen och som på så sätt faktiskt blir konst i sig.
Kurt Olsson pekar på en rysk stridsvagn T37 som fastnade i norra Finland under Vinterkriget på 40-talet. Sverige har fler sådana troféer vars funktion och kapacitet har undersökts. Att känna till den svaga länken i en bepansring kan vara skillnaden mellan liv och död. Självklart finns även ett exemplar av den välkända Sherman, stridsvagnen som var med och vann kriget mot Nazityskland. Den var i sig ingen svår match för den tyska Tigertanken men eftersom Sherman massproducerades som tändstickor i en ask var det bara att plocka fram en ny när en annan hade brunnit ut.
Kurt Olsson rabblar fakta om de olika fordonen som ett Wikipedia över svenska armén. Besökare som vill veta mer om fordonen kan betala för en guide i museet.
Men Arsenalen bjuder på mer än tunga maskiner. Här finns en tennfigursutställning och ett lekrum för de små där de kan testa militärtält, hjälmar och hur det är att vara jeepförare.
– Det brukar vara väldigt populärt bland barnen. Om man smyger sig på kan man höra de mest fantastiska fantasier utspela sig här, säger Isabella Nastri, café- och butiksansvarig.
En bit bort från museet ligger ett gammalt soldattorp. Där kan besökare ha picknick och den som saknar fika kan köpa en korg i Arsenalens cafeteria.
En dag på Arsenalen kan bli både lärorik och kul för hela familjen.