Anki Frisk anländer först, fortfarande uppe i varv efter sin och makens joggingtur på söndagsmorgonen. En kvart senare snirklar en cykel med picknickkorg på pakethållaren fram genom Kållandets gångar. Anders Frisk tar fram termosen och bjuder på kaffe.
– Det här är ett litet paradis, säger han.
Makarna flyttade till lägenhet i Strängnäs för tio år sedan. De saknade den tidigare trädgården och sökte sig till koloniträdgården.
– Det berikar tillvaron, just friheten att kunna komma hit och ha sin lilla oas. Jag jobbar hemma nu på grund av corona och då blir det ännu viktigare, säger Anki Frisk.
Vintertid kliar det i fingrarna, planeringen tar form i januari. Då sätts det frön i lägenheten.
– Vi såg första sparrisen den 17 april. Våren har varit mild, det fanns möjlighet att börja tidigt i år.
Kolonisterna, som tittar till lotten så gott som varje dag, satsar främst på det ätbara.
– Vi räknade till 28 saker man kan äta, till exempel majs, hallon, bondböner, sockerärter, vitlök, ja – hur mycket som helst.
Förra året fick de ta över en större lott, undanskymt belägen bredvid en kastanj. Dess tidigare ägare, 90-åriga Inger Hedman sägs ha ett engagemang för blommor och bin som är utöver det vanliga.
– Hon älskar att odla för bin och kallade en del av lotten för Humlegården. Nu förvaltar vi det, säger Anki och berättar att de bestämt sig för att låta gräslöken gå i blom i år.
– Den drar till sig fjärilar. Vi har bland annat steppsalvia, isop, lavendel och prästkragar där.
– Vi har raljerat om att folk springer och köper bihotell för 500 spänn. Det är fullkomligt meningslöst, det är inte bostadsbrist som är problemet, det matbrist. Det är ett storstadsperspektiv. Odlingen i dag är så storskalig, vi har inte mångfalden. Det bästa för bina är att odla saker som de tycker om, menar Anders Frisk.
De lyfter fram sammanhållningen på Kållandet.
– Odlingen är det gemensamma, man snackar – svenskar och araber – alla är helsköna människor.
Anders Frisk berättar att Inger Hedman, förutom att vara en odlingsinspiratör av rang, dessutom visat sig ha ett förflutet med hans pappa. De var kompisar i unga år, i 30-talets Östersund.
– Hon hade fotografier på min pappa när han var åtta år gammal. Helt otroligt, man får rysningar.
Numera är de vänner.
– Inger gillar nubbe, vi firar midsommar tillsammans med tanterna.