Det var förra fredagen som Dan Lidholm, 33, och hans flickvän Daniela Vänskä, 22, var ute med några kompisar på Harrys. Eftersom Dan Lidholm skulle jobba på lördag morgon lämnade de restaurangen vid tolvtiden på natten.
– När vi kommer till Järnvägsgatan ser vi att det ligger en kille på marken. Vi går fram och frågar hur han mår, men vi får inget svar. Sedan frågar vi var han bor, berättar Dan.
De uppfattar att han bor i kvarteren runt Europaskolan och drar upp honom på benen. Sedan följer en stapplande promenad längst Storgatan. När de kommer till kebabrestaurangen blir dock den berusade killen aggressiv.
— Han var så pass full så jag tror att han glömde bort att vi hjälpte honom. Han fattade inte.
Dan och hans flickvän släpper taget och den överförfriskade fortsätter ned till Europaskolan. Där ringer Dan till polisen för hjälpt.
– Sedan följder vi efter honom på avstånd och i den jättebranta backen på Roggegatan ser vi hur han står nere vid vattnet och pissar. Plötsligt faller han i.
Han och flickvännen står då högre upp i sluttningen, men Dan kastar av sig jackan och tröjan och sätter fart. Vid sjökanten hoppar han i.
– I vattnet tar jag tag i honom och hasar honom mot stentrappan. Han hade ingen aning om att han var i sjön.
Strax därefter kommer polispatrullen och Dan uppskattar att klockan är minst ett. Mikael Thörn, länsvakthavande polisbefäl vid tillfället, kallade Dans agerande för en hjälteinsats. Men själv tycker inte Dan att det var så märkvärdigt.
— Alla har vi varit i den sitsen. Jag tycker inte att man lämnar någon i det skicket, det hade kunnat bli minusgrader.
Var det självklart att följa efter honom efter att ni ringt polisen?
— Ja, annars hade vi hjälpt honom i onödan. Målet var att få hem honom.
Visste du att det var grunt just där mannen ramlade i?
— Nej, jag har fiskat där och vet att man inte behöver komma många meter ut förrän det blir riktigt djupt.
Tänkte du på att du kanske inte skulle orka få upp honom?
— Jag var i mycket bättre tillstånd och har badat i kallt vatten förut. Han fattade ju inte att han var i vattnet.
Har han hört av sig efteråt?
— Vi pratades vid i söndags. Han hade sådan ångest, mådde väldigt dåligt, men han var jättetacksam.
För han kunde ha drunknat?
— Ja, det var det jag tänkte på när jag sprang efter. Eller att han skulle slå i huvudet.
Varför gillar du inte att man kallar det hjälteinsats?
— Jag tycker att man hjälper varandra om det behövs, för det är man ingen hjälte. Man gör det man är skyldig att göra.