Miljövårdsdirektören om kritiken: "Känner mig trygg"

– Syftet med det utökade strandskyddet är att skydda värdefulla strandmiljöer, naturen, den biologiska mångfalden och allmänhetens tillgänglighet till stränder – och att göra det likadant i hela Mälaren, säger Anne-Li Fiskesjö.

Hon konstaterar att det nya beslutet är i stort sett likadant som det länsstyrelsen fattade 2016, vilket innebär strandskydd på 300 meter på allt utom detaljplanelagda områden.

Men det finns en del nyheter, som de 200 enklaverna.

– Ja. Väldigt många yttrade sig till remissen som gick ut i början av 2020. Vi har haft kontakt med flera, varit ute i fält och, även om det tidigare beslutet var rätt och fick godkänt av regeringen, så har vi nyanserat strandskyddet där det uppenbart strider mot enskilda intressen. Exempelvis där 300-gränsen går tvärs över gårdsplaner.

Har ni tagit hänsyn till skogs- och lantbruk samt besöksnäring?

– När det gäller jord- och skogsbruk så har jag förtydligat det på två ställen. Bland annat finns en särskild paragraf i miljöbalken som undantar jord- och skogsbruk så man inte behöver söka dispens. Ändå är det återkommande i överklagandena, att man tror att det här innebär begränsningar. Så är det inte. För besöksnäringen innebär det här ett skydd för de viktigaste områdena, de strandnära miljöerna.

I skrivande stund har 17 sakägare överklagat. Hur ser du på det?

– Det är en förutsättning som finns, att få sin fråga prövad. Jag känner mig trygg med att vi tolkat lagstiftningen rätt även den här gången.

Den statliga utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd kom dagen innan ni fattade ert beslut. Kunde den inte ha vägts in först?

– Även om utredningen föreslår förändringar så ska de först beslutas i riksdagen. Det finns ingen tidsplan för om eller när det sker. Vi måste arbeta efter gällande lagstiftning.

Det gick inte att vänta in processen?

– Tvärtom. Vi får inte. När vi får ärenden återförvisade från regeringen så har det högsta prioritet. 

Bakläxan på länsstyrelsens förra beslut gällde inte själva innehållet, utan att det inte kommunicerats till tillräckligt många sakägare.

Har ni informerat bättre den här gången?

– Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att utöver vanlig kungörelse så skulle beslutet ha behövt skickas direkt till någon eller några fler. Nu har vi skickat det till många fler, mer än 20, säger Anne-Li Fiskesjö.