– Under våren har jag jobbat som gymnasielärare på Praktiska gymnasiet i Uppsala. Till hösten har jag kommit in på ett program på distans på universitetet i Luleå. Det är ett snabbprogram på 18 månader som ger behörighet som lärare, säger Johan Steensland.
Han sitter vid det lackade träbordet hemma i köket i Finninge. Det är högsommar i Mellansverige och för Johan Steensland närmar sig slutet på ledigheten. Ännu återstår en hel del av kollegornas sommarlov men inte så för en lärare som också driver eget företag inom foto och utbildning i samma gebit.
Att testa olika karriärer och kasta sig in i något nytt, är det få som har så mycket rutin på som Johan Steensland. I dag har han en gedigen utbildning att luta sig mot och en bakgrund som forskare.
Han berättar om en tid då läsa sig till kunskap var honom främmande. Han hoppade av grundskolan i åttonde klass med fler än ett streck i betyget. Men det fanns också en femma i särskild matematik, vilket var ett frö som han senare kultiverade.
Som tonåring brydde han sig inte om skolan för då var målet att bli en svensk Ritchie Blackmore. Han övade dag och natt på sin svarta Les Paul-kopia.
Men även en ungdom med rockstjärnedrömmar behöver pengar till mat och hyra.
– Jag fick ta skitjobb som lagerarbetare och flygplatsman.
Johan Steensland släppte tanken på att bo på slott i Skottland och parkera sin vita Rolls Royce i poolen, bara för att köpa en ny metallicgrön.
Det var när han lastade flygplan på Arlanda som han insåg att livet hade växlat in på ett spår som inte ledde någonstans.
– Jag märkte att jag började missköta mig, jag sov till exempel inte mycket. En dag körde jag in i en betongpelare med en truck. Så när jag låg i sjuksängen efter olyckan bestämde jag mig för att börja plugga.
Han tänker tillbaka på känslan av att återvända till ett lärocenter, den gången ett komvux.
– Jag var livrädd.
Han var tvungen att först läsa in grundskolan. Han fortsatte med gymnasiekompetens och upptäckte att han tvärtemot vad han trodde, hade en fallenhet för matte och att plugga. Det gick fasligt enkelt och trots att han inte brydde sig om att gå på alla lektioner spikade han matteproven och fick högsta betyg.
– Det var fantastiskt roligt, nästan religiöst att förstå att jag kunde något mer än att spela gitarr.
Han fortsatte plugga till datavetare på Uppsala universitet. Nu var det inte så enkelt längre men Johan Steensland bet ihop och borrade ner sig i böckerna. Det tog sedan ytterligare fem år att bli doktor i beräkningsvetenskap.
Kunskaperna gav ett välbetalt jobb på ett laboratorium i Kalifornien där han arbetade i sex år.
– Familjen trivdes jättebra. Där vi bodde var det nära till flera nationalparker. Det var underbart.
2008 gick arbetstillståndet ut och då tyckte familjen att det var lika bra att återvända hem till Sverige och svensk skola för barnen. Sedan länge hade Johan Steensland foto som hobby. Han startade eget företag inom arkitekturfotografering och fotoutbildning.
– Att starta eget var inte något kall, mer något att bocka av på checklistan.
Att undervisa och lära ut, både som forskare och som egen företagare, har visat sig skänka störst glädje.
– Jag har två kall, ett är musiken som jag numera bara gör av lust. Det andra är pedagogiken. Att nå fram till någon och så att säga tända lampan. Det är något grundläggande mänskligt att känna att man behövs och fyller en funktion.
Nu är planerna att först skaffa lärarbehörighet och sedan en lektorstjänst på ett gymnasium. Den som är lektor får ett ordentligt lönepåslag.
Varför byter du yrke hela tiden?
– Haha, jag är lagd åt det hållet, som en hund efter en brandbil. Kanske är det ett sökande men jag vill göra nytta och må bra.
Hur reagerar omgivningen på att du aldrig bestämmer dig för något att jobba med?
– Jag möter mest positiva reaktioner.