Jag hade ett par rödsvarta skridskor med en kraftig skena under. Det var inte ett par snygga svartvita hockeyrör som jag egentligen ville ha. Men jag var nog inte mer än fem-sex år och kunde bara stå på skridskorna, inte ta ett skär.
Utanför mitt hus på Skrinnarvägen i Eskilstuna spolades den grusade fotbollsplanen varje vinter. Då hade jag drygt 50 meter från min port till en stor isplan. Jag blev snabbt en duktig skridskoåkare. Vi barn spelade bandy och hockey och jag fick mina hockeyrör. Många av de små i området blev bra på att åka skridskor. Efter skolan var det inte ovanligt att jag försvann ut och åkte i fem timmar. När jag kom hem var fötterna i det närmaste frostskadade.
Att kunna åka skridskor är lika viktigt att lära sig som att cykla och simma. I vart fall när det gäller skön avkoppling i form av fysisk ansträngning. Något att tänka på för alla barn som sliter i skridskoskolan i Åker som vi skriver om i dag. Ge inte upp, träningen kommer att betala sig.
Det händer 17/11:
Sagostund: Bockarna Bruse, Multeum kl 10.
Tord Eng samtalar om författaren Heinrich Böll, nobelpristagare i litteratur 1974, och hans novell Vandrare, om du kommer till Spa. Mariefreds bibliotek, kl 19-20.